satc

På senaste tiden har det varit väldigt mycket sena kvällar och sega dagar måste jag säga
mer än vanligt tillochmed
typ

förutom midsommar, som man tydligen ska fira fem dagar innan dessutom, har jag ägnat mig åt bakisutgångar för att lindra baksmällan och ångesten från dagen innan (smart tänkt, jag vet), spontanutgångar, personalfest och jag vet inte vad...

Men efter regn kommer solsken, heter det ju
och mitt solsken är såklart den alldeles förträffligt godtagbara, legitima ursäkten "jag är bakis och har ångest, idag får jag sitta och gnälla hela dagen och jag behöver inte göra någonting. Inte ens tömma diskmaskinen eller bädda min säng. Sådetså"
och så får jag kolla på en herrans massa sex and the city också såklart (hade jag varit en sån person som älskar att skriva smajlisar på min blogg, för att "lätta upp stämningen" typ, eller jag vet inte varför man gör det förresten, men hade jag varit en sån hade jag skrivit en smajlis där. En sån som ler jättemycket. Men nu är jag inte en sån person, så ingen smajlis alltså).

Iallafall
så satte jag mig alltså denna morgon, som vilken morgon som helst framför tv:n med mina tre ostmackor, ett ägg, kaffe och godmorgonjuice för att avnjuta de två sista avsnitten i den allra sista säsongen ("An American girl in Paris part un" och "An Amercian girl in Paris part deux").
Carrie har precis flyttat till Paris med sin loverboy Aleksandr Petrovsky, aka Ryssen, och allt ska vara frid och fröjd med sena middagar och en massa kaffe och en massa sex på hotellsviter typ
tror hon
men Aleksandr är ett riktigt svin och tänker bara på sig själv och sina "ljusintallationer" hela tiden (han är konstnär) och då lackar Carrie ur och han råkar slå till henne
OCH DET VAR DROPPEN SOM FICK BÄGAREN ATT RINNA ÖVER!!! tänker hon och rusar ner till hotellreceptionen och ber om att få ett nytt rum
och vem väntar inte där om mannen, myten, legenden MR BIG (som har fuckat upp hennes liv hur många gånger som helst)
och så blir de kära igen såklart
åh så fint, åh så vackert

MEN NEJ!
nejnejnejnej
tänker jag, och blir nästan förbannad
som varje gång när jag tittar på de två sista avsnitten i den sista säsongen.

För vad hände med själva innebörden av de andra 28372839 avsnitten?? (inte riktigt så många kanske, men typ)
det där med att man ska stå emot samhällets krav på att man som kvinna ska ha en man, bebisar och ett fint hem för att kunna känna sig lyckad??
Nej, det var bara myt tydligen, för det sista man får se i det allra sista avsnittet i den allra sista säsongen är typ hur alla de fyra vännerna, som alla någon gång under seriens gång konstaterat att de klarar sig själva, sitter och är superduperlyckliga bara för att det ÄNTLIGEN har träffat männen i sina liv
Men GUD vad lyckligt det kan bli då.......

Nej, jag blev så förvirrad och brydd och förbryllad, och allt vad man kan tänka sig, att jag var tvungen att snöra på mig promenadskorna och ta en powerwalk
och då tog jag såklart på mig alldeles för mycket kläder så att jag blev alldeles svettig
och nu hade jag behövt duscha egentligen
men tjejkväll står på schemat minsann, och då måste man ju bada bastu och bubbelbada och sådär ni vet, och detdär med att duscha/bada flera gånger om dagen är ju inte så bra, varken för huden, miljön, håret, ph-ballansen i... eh nej jag tror att vi stoppar där

men först ska jag ladda upp några satc-bilder, för även om jag känner mig lite besviken och sådär just nu, så är det ju faktiskt fortfarande mitt ljus i mörkret liksom...
även solen har ju sina fläckar menar jag









det var det om det
puss på er!


Neeeeeeej!!!

Typ så känns det nu.
Verkligen.
Minst sagt...

Något fruktansvärt har inträffat
alltså verkligen hemskt.
Så hemskt att jag typ inte känner mig redo att berätta det riktigt ännu.
Jag måste typ bearbeta det lite först tror jag.
Så det gör jag.
Jag tänker göra det nu.
Djupt andetag, massage av ansiktsmuskler, skak på huvudet, etcetra.

Så, nu ska jag berätta...

Det är såhär, att jag är inte bara en fruktansvärt dålig bloggerska när det kommer till att skriva ofta och regelbundet, ta många lyckliga, soliga bilder på mig själv eller skriva inspirerande, moraliska inlägg som gör mig till en "föreblid för unga tjejer", så som det tydligen ska vara, utan jag är också fruktansvärt dålig på att hänga med i den så kallade "bloggvärlden" (ja, jag vet. Det finns en sådan, ibland vill man ju verkligen bara försvinna....)

Slutsats: Jag är inte bara dålig på att blogga, utan även på att läsa andra bloggar (vilket man alltså måste göra för att vara någon i "bloggvärlden.......)

men det finns vissa undantag.
Jag kan ju faktiskt inte förneka att jag är ganska snabb på playknappen när kissie har lagt upp en ny videoblogg exempelvis, och sen har jag av en slump faktiskt hittat till min alldeles egna favorit"förebild" här i bloggvärlden. Knivlisa heter hon.
Ironisk, flummig, töntig, och alldeles, alldeles underbar.

Så, idag när jag satt framför datorn och inte hade någonting överhuvudtaget att förströ mig med som verkade tillräckligt onödigt, tänkte jag att oj vad längesen jag kollade knivlisas blogg (det var verkligen längesen) det MÅSTE jag göra!

Full av förväntningar knappade jag med vana fingrar in "knivlisa.se" i fönstret, satte mig väl tillrätta i sängen och förberedde mig ivrigt på att få skratta åt Linus (hennes pojkvän) sömnprat, roliga, dåliga skämt och flummiga hoppbilder.

Men tji fick jag, som man säger
inte en enda liten vitsighet så långt ögat kunde nå
bara en massa bilder på en jävla bebis (oj, nu fick jag dåligt samvete. Bebisen var jättesöt, verkligen. Blev bara så frustrerad)

VAD FAN ÄR DETHÄR?!??!?!?!?! (förlåt igen), tänkte jag och tänkte samtidigt desperat att jag kanske hade kommit fel
det finns ju en del mammabloggar där ute menar jag. (Ja, det finns faktiskt något som heter "mammablogg".... Beklämmande, jag vet)

sen kom jag på det
KNIVLISA HAR JU FÅTT BARN
NEEEEEEEEEEEEEEJJJJJ!!!!!

Men jo, så är det.
Jag känner mig fruktansvärt övergiven faktiskt
sviken nästan
lite förbannad också

hur kunde hon göra såhär mot mig?!??!?!?!
Och LINUS!!!
Har han slutat prata i sömnen nu bara för att "underage" har kommit tillvärlden?!?! "Underage" hette bebisen när den låg i magen, fyndigt va? Då var knivlisa jätteorolig och precis lika flummig fortfarande, typ som att hon inte alls visste vad som väntade eller vad hon hade ställt till med, men att det skulle bli lite kul med en bebis att chilla runt med typ.
NU däremot, är hon värsta supermamman och har koll på allt och vet precis vad bebisen ska och inte ska göra, och så frågar hon sina läsare vad man kan göra för att bröstvårtorna ska sluta ömma, om det är farligt för bebisen att ligga på mage, hur man ska tolka BVC-tanten ochsåvidare i alla oändlighet så att man blir helt hjärntvättad och bebislobotimerad själv typ
 
ASSÅ JAG ORKAR INTE!!!
Varför händer detta mig?

Såhär har jag verkligen inte känt förrän jag insåg att gråtrunka inte alls var en blogg för folk som inte tyckte om kärlek, utan att det var för antimfeminister och kvinnohatare.... (Jag fortsätter att naivt tro på att det faktiskt finns en distinkt skillnad mellan antifeminister och kvinnohatare. Fast båda är ju dåliga såklart)

Nej, jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till nu faktiskt
bäst att jag avslutar.
Så det ska jag göra nu.
Nu gör jag det.

Klart slut, pusshej

hej

hejhej hemskt mycket hej...

påtal om hemskt är jag en hemsk bloggerska
som låter mina läsare famla i ovisshetens mörker, vecka efter vecka...
förlåtförlåt

så vad har jag att säga till mitt försvar?
hmm

typ att jag har varit stört upptagen med att förstöra min lever, exprimentera med min tydligen begränsade röstkapacitet, äta bakispannkakor, plåstra om mina fötter, etcetraetcetra

en dåres försvarstal typ
omg, hon citerar strindberg och kallar sig ändå feminist
är detta verkligen godtagbart?

nej, men i alla fall för att komma till saken
JAG HAR JU TAGIT STUDEEEENTEEEN
fyfan vad jag är bra
blablabla

jaha, och ju då?

nu sitter jag och kollar på top model australien, programledaren har löjligt stora bröst så jag sitter och äter min choklad med fett gott samvete, det sätter ju sig på brösten ni vet. Resten av dagen planerar jag att ägna åt sims-spelande och kanske åt att titta på mina fina presenter, om jag orkar...
mamma ville ha ett foto av mig i mössa och allt också, men lyckligtvis var inte det att tänka på just idag, "det får ju vara lite fint väder ute" som hon sa

fake it til you make it typ

nu frågade hon om jag ville gå med ut på en promenad
eh
nej tack.

och nu känner jag mig ännu mer som en hemsk människa/bloggerska. För att jag skriver dåliga inlägg där det inte står någonting överhuvudtaget, utom min existentiella ångest mellan raderna då, som jag tillochmed är för trött för att klä i ord...

Förresten drömde jag en askonstig dröm inatt, fett mörk och så, så jag tror att det är ångesten som liksom försöker komma till tals, nu när jag är inne i min "jag-orkar-inte-tänka-på-att-mitt-typ-är-slut koma". Jag drömde att jag var Harry Potter, men jag var typ ond och ville döda Dumbldore, så jag flög på en drake och jagade hans fågel fenix, men sen helt plötsligt hamnade jag på sjukstugan hos madam Pomfrey och då kom Voldemort och sög ut min själ...

men asså, i vaket tillstånd vet jag ju att det är dementorerna och inte voldemort som suger ut själar på folk.
Tydligen har jag inte riktigt lika mycket sjuk koll när jag sover.. det kanske är bra ifs, man måste ju vila hjärnan ibland liksom

nej ni, hög tid att avsluta känner jag nu
tänkte fjäska lite och ladda upp några fina studenbilder först bara,

eller nähä det skulle jag inte alls det för då bestämde blogg.se sig för att dampa minsann
jahaja, då får ni väl använda er av dendära fantasin då istället
det kan nog vara bra tror jag
i dagens mediasamhälle där man aldrig behöver fantisera ihop någonting överhuvudtaget utan bara kan googla så får man hela informationen på silverfat typ
öveflödig analys, åh vad jag kommer att sakna det.
No need for that i "det riktiga livet" har jag hört nämligen

jaja, puss på er iallafall!

barnkalas

idag fyllde min systerdotter Elise 1 år.
Hurrahurrahurra

jag hade förberett mig mentalt hela morgonen, stadig frukost, vilostund, meditering ochsåvidare
detdär med barnkalas är inte alltid så mycket av en barnlek som det låter förstår ni
och själv har jag alltid lite svårt att orientera mig måste jag erkänna
lite existentiell ångest sådär ni vet.
Vem är jag?
Var hör jag hemma?
Varför skriker ungen, gjorde jag fel?
Vad säger bebisen, jag fattar ingenting....
Vad gör jag här?
ochsåvidare

det brukar sluta med att jag sätter mig i ett hörn, ler osäkert åt de små liven på avstånd och äter upp födelsedagsbarnets tårta (hela alltså) och sen brukar jag åka hem innan någon upptäcker att det var jag som åt upp rosen, som alla (utom jag då, uppenbarligen) vet egentligen är födelsedagsbarnets ros, även om födelsedagsbarnet bara är två år och knappast vet att uppskatta den gastronomiska upplevelse en marsipanros utgör...

Idag var jag i vilket fall som helst fast besluten att en gång för alla förändra mitt tafatta barnkalasbeteende.
Idag tänkte jag inte bete mig som ett sladdbarnet som egentligen är alldeles för ung för att axla ansvaret som moster. Nej, idag tänkte jag visa att jag minsann också är vuxen, och kastade mig till synes helt orädd in i diskussioner om skatt och deklarationer, kramade ömt om min andra systerdotter (inte hon som fyllde år då alltså, utan storasyster Ally, 4 år) när hon hade ont i magen, gav henne lite vatten och klappade henne på huvudet.

Men det gick snart utför...

Innan jag visste ordet satt jag ensam i ett hörn, åt kakor och pillade på mammas iphone och kände mig fruktansvärt vilsen och oönskad bland allt kaos och barnskrik.
Jag kände mig inte alls som en vuxen, ansvarsfull mönstermoster längre, och längtade hem till min civiliserade, småbarnslösa tillvaro.

Syster Isa försökte muntra upp mig, och jag fick en liten goodie-bag fylld med godis. "Jag och de andra prinsessorna."
Såhär såg den ut:



Då blev jag så frustrerad och fick så mycket existentiell ångest att jag helt tappade kontrollen och helt glömde bort att prata om vuxna grejer och nicka och le artigt när andra pratar om vuxna grejer.

Så jag började provocerande med att fråga lite ironiskt varför de inte köpte en rosa dammsugare istället för en svart gräsklippare till födelsedagsbarnet, som ju faktiskt är en FLICKA.
Ingen fattade vad jag menade
oron steg och stämningen blev konstig.

Sen spydde stackars Ally av okänd anledning
mamma sa att när jag var liten brukade jag alltid kräkas när det var något spännande som skulle hända, kalas och julafton och sådär, för att jag blev så nervös.
Alla skrattade.

Jag sa att jag brukar fortfarande spy när jag går på kalas, undrar varför....
Ingen skrattade
och jag kände mig fruktansvärt misslyckad,

Det var dags att åka hem.
Nästa barnkalas är i augusti någon gång
hoppas att jag har blivit vuxen på riktigt då...

Nej ni, nu ska jag avsluta och sy ihop en melloplan till ikväll.
Puss på er!

merhaba!

merhaba betyder hej på turkiska.
Jag har även lärt mig hur man räknar till tio, hur man frågar hur någon mår, hur man säger tack och hur man säger skål
såklart

någon fördel ska man ju ha med att ha med sig en inföding(Selin) på resan menar jag.
Ja har jag också lärt mig att säga förresten
men jag lärde mig aldrig riktigt att säga nej, det hette typ hayer eller något sånt, med feta reservationer för stavfel. De halländska r:en, eller "icke-r:en" förstörde det lite för mig iallafall.
Men det gör ju inte så mycket, på charter är ju allt tillåtet menar jag
varför säga nej när man kan säga ja liksom
hehe

jaja, jag tänkte alltså göra det här inlägget till ett såntdär traditionellt, mainstream-bloggerska "kolla vad bra jag har haft det på semestern-inlägg". Än sålänge tycker jag att jag har klarat mig riktigt bra faktiskt, med rubriken på främmande språk och allt vad det är...

såå
nu ska jag alltså beskriva de vita, fina stränderna, de dyra drinkarna och visa alla mina äkta märkesväskor som jag har köpt.

Men i ärlighetens namn (det är ju trots allt en synd att ljuga menar jag) så var inte stränderna alls särskilt vita faktiskt. och med tanke på att vi hade såntdära inklusive allt ni vet, så var det inte direkt tal om några dyra drinkar heller direkt...
däremot kan vi alla stolt skriva "bartender-instruktör" på vårat cv:n, då vi tålmodigt lärde vår egen lilla "barboy" att blanda vodka med juice och läsk så som vi ville ha det. I början var han fett skeptisk minsann, men sen när han såg att den kufiska drycken snart fick "önskad" effekt, gick han runt och kände sig som en kung hela veckan och den underkuvade, osäkre lille barpojken blev snart en framfusig, självsäker man av finaste turkiska kaliber.
Åh nu fick jag nästan en liten tår i ögat.
Moderskänslor, etcetra.

Men nej, mainstream var det ju, alltså ska jag inte sväva ut för mycket, utan bara säga att vi hade det fett bra på resan, det var roligt och skönt och vi kraschade inte med planet och nu blir det bilder som jag inte alls har snott av min kära medresenär Josefin Träpja, utan tagit själv med min supersatsiga systemkamera, som förresten inte alls slutade fungera på flygplatsen...


systrarna grus, minus fotografen... (Träpja)


jag och fia, strand och trampbåtar och sånt


dans på rummet woopwoop


Selin, jag, fia. Skålskål


vår barboy. Bilden är inte så smickrande faktiskt. Han var mycket sötare och såg ut mycket mer som en bebis


för att alla älskar festbilder(?) Träpja, jag, fia

sådärja
gullegulle, som man säger
hejdå betyder det
nu ska jag plugga natur
kemiska föreningar och grejer
eller jag vet inte vad det var riktigt om jag ska vara ärlig (och det ska man ju)
sidan 12 till 27 och 32 till 35 typ iallafall
prov imorgon
ångestångestångest

men just det ja, det här skulle ju vara ett mainstream "kolla vad bra jag har haft det på semestern-inlägg". No ångest allowed alltså...
Pusspuss iallafall!

"en liten tankeställare"

idag är min mor på oförskämt bra humör.
Det vet jag dels för att hon bara blev lite "på låtsas-arg" när jag inte orkade följa med och handla. (Jag hade mjukisbyxor och hade inte ens hunnit äta upp mina muffins, känner mig fett ursäktad).
I vilket fall som helst, började hon alltså inte predika om att jag är otacksam och bortskämd och egoistisk och att jag ALDRIG gör NÅGONTING, utan istället suckade hon bara irriterat och sa att jag var "så himmla tråkig", som om jag hade sagt nej till att gå på värsta afterwork/ravepartyt med hennes snygge chef som bara är några år äldre än mig (inte för att hon har en chef i 20-årsåldern med direkt fördelaktigt yttre, men ändå).

Det andra tecknet på att hon har haft en otroligt bra dag är att hon nu bara för några minuter sedan kom springande in till mitt rum (utan att knacka...), hoppade upp och ner av iver och sa till mig att jag bara MÅSTE kolla min mail, för hon hade skickat något så roligt minsann, eller både lite roligt och tragiskt, la hon till lite eftertänksamt och försjkönk i en begrundande tystnad för ett tag - filosofisk som hon är...

Såhär såg mailet ut iallafall:



tydligen hade "Hasse på jobbet" satt upp lappen på anslagstavlan...
Det sa hon iallafall, när jag undrade om det var sånthär de höll på med på jobbet
då blev hon nästan lite generad och skyndade sig att ta hand om de nyinköpta matvarorna istället
så jag vet inte riktigt om jag tror på detdär med "Hasse på jobbet" faktiskt, det känns lite som något hon bara drog till med för att hon började undra om den där lilla "tankeställaren" kanske trots allt var lite väl magstark att skicka till sin 18-åriga, knappt vuxna dotter. (undrar hur alla de där mailen jag INTE får ser ut....)

För övrigt hade jag nästan också hunnit med att blir på oförskämt bra humör, när jag översvallad av kärlekskänslor till mamma Ingela tänkte att åh vad mysigt vi ska ha det ikväll hon och jag. Äta sushi och titta på Avatar - en vattentät plan som jag har smidit under dagen, eftersom jag visste att pappa skulle vara i Danmark.
Men när jag presenterade förslaget för mamma, sprack hon upp i ett stort leende och sa entusiastiskt att nej, vi ska ju kolla på HOCKEY idag!
precis som att hon inte hade saboterat hela min plan om en mysig mamma-dotterkväll
dessutom skulle pappa komma hem vid halv åtta ikväll, så vi skulle vänta med att äta tills dess
och jag är redan hungrig....

så fredagen kommer alltså troligtvis att sluta med magknip (sådär som man får när man äter jättemycket när man är jättehungrig ni vet) och att jag snyftar ensam i min säng till Avatar, eller titanic kanske...

jaja, det var allt för idag.
Pusspuss


nedräkning!

Idag om en vecka befinner jag mig tillsammans med sex andra fina flickor på ett plan påväg till Turkiet.
eller förlåt (måste sluta ljuga...) Om exakt en vecka befinner vi oss förhoppningsvis på flygplatsen i alla fall, men inte på flyget. Det var en ren och skär lögn...

Idag om en månad är jag troligtvis fruktansvärt bakfull, har fruktansvärt skoskav och fruktansvärd ångest och känner mig helt vilse i världen och vet inte riktigt vad jag ska ta mig till, så troligen sätter jag mig bara och äter choklad tills jag spyr på min redan nedfläckade studentmössa och undrar vad som hände igår typ..

och idag om ett år kommer jag fortfarande att vara fruktansvärt vilse i världen, utnyttjad på arbetsmarknaden, slösurfande och helgalkoholiserad, som det ofta blir sådär året efter studenten, vad jag har förstått

sen idag om tio år kommer jag antagligen vara fruktansvärt deprimerad för att alla mina tjejkompisar har fått barn, och om jag har träffat mannen i mitt liv än kommer jag känna mig fett inte redo, och om jag inte har träffat honom kommer jag känna mig jättepatetisk och misslyckad för att jag allvarligt funderar på att göra en såndär konstgjord befruktning, för att den biologiska klockan börjar driva mig till vansinne och för att jag måste ha en bebis så att jag inte dödar någon eller något annat dumt....

nej, jag har inte alls existentiell ångest.
Inte alls fakttiskt

och det är därför jag inte tänker tänka mer på att jag tar studenten om en månad eller att jag kommer vara misslyckad förorts-inte-ens-riktig-mamma om tio år
utan istället på att vi ÅKER TILL TURKIET OM EN VEcKA
woopwoop

det kommer att bli awesome.
Det är jag, fia, träpja, josie, selin och systrarna brun (Antonia Johansson Von Braun och Louise Von Braun om man ska vara helt korrekt. Och de är inte systar heller utan faktiskt bara kusiner. På mammas sida...)

Vi är alla mycket erfarna resenärer i vilket fall så vi har koll på vad man ska och inte ska göra.
Ni behöver inte vara oroliga med andra ord

Vi vet exempelvis att man inte ska dricka något som det ser ut att vara pluver i (om man inte vet att man har lagt i det själv villsäga....)
Vi vet också att de bästa soltimmarna är mellan elva och tolv, vilket innebär att vi har planerat att även påbörja vår alkoholkonsumtion ungefär då så att vi däckar runt nio eller så, så att vi är fit for sun morgonen efter.
Vi vet också av erfarenhet att det är bäst att lämna joggingskorna hemma
Vi vet att man troligtvis inte hittar mannen i sitt liv när man åker på charter heller, även om de säger att de vill åka med en till Sverige och träffa ens pappa och "förhandla".
Det är bara myt.
Jag lovar

Vi har också efter mycket om och men kommit fram till att gucciväskorna som de trevliga männen säljer för jättebilligt inte är äkta... (Jo det är sant. Förlåt om jag gjorde er väldigt besvikna nu). Fast jag är ifs inte helt säker på att vi kommer se så mycket av de där männen med gucciväskorna faktiskt, det är inte något mainstream, exploaterat "alanya" eller "magaluf" vi ska till precis (höhö)

nej, ska man åka på charter får det ju vara lite stil på grejerna tycker man ju...
så erfarna resenärer som vi är, valde vi alltså istället att åka till "Europas Saint Tropez" som det så vackert kallas Bodrum alltså
såklart

visste ni inte det eller?
det vet vi i alla fall

och så den heligaste saningen av de alla, som vi också vet såklart, är ju då att allt är tillåtet när man är på charter.
Utom möjligtvis då att missa de bästa soltimmarna
eller att vara "osysterlig" kanske... (en "osysterlig" handling hade exempelvis varit om vi tillsammans bestämde oss för att sälja Sofia till en ålderstigen, men gullig man som erbjuder oss 500 kameler för henne, bara för att vi tycker att det hade varit lite soft med några kameler att glassa runt på typ. Inte för att det finns så många kameler i just Turkiet då kanske, men ni fattar principen)

vi vet allt det där i alla fall.
Övning ger färdighet liksom.

Nu tänkte jag ladda upp några bilder på de erfarna resenärerna också
då får ni allt lite att vila ögonen på ett tag minsann, tänkte jag nöjt

sen kom jag på att det gick inte alls för sig, för högerknappen på den här datorn har fuckat ur så man kan alltså inte "spara som".....
Då kom jag på värsta grejen, printscreenade och paintade och hade mig
men då blev det cpfult

så det blir inga bilder idag faktiskt
kanske när det är typ tre dagar kvar eller nåt om ni har tur
puss på er iallafall!

fredagssjuk

Idag är jag lite sjuk faktiskt
då får man ligga på soffan och äta muffins istället för att tömma diskmaskinen eller städa sitt rum som ser ut som "jag vet inte vad", som man säger...
Detta förklarade jag precis diplomatiskt för min kära mor, som däremot inte var det minsta lilla fredagssjuk idag, utan skyndade sig genast ut för att "peta i trädgården", som hon sa. Det där med trädgårdar verkar förresten vara en ganska bra grej för mödrar i femtioårsåldern (också känt som "övergångsåldern", klimakteriet eller helvetesperioden). För bara någon månad sedan, när det inte alls var väder som passade sig för att "peta i trädgården", hade hon nämligen inte alls reagerat sådär lätt och ledigt på min fredagssjukdom utan istället blivit fruktansvärt arg och ledsen över att jag är så "otacksam", och så hade allt urartat sig i att alla våra familjeproblem genom tiderna, till och med de innan jag var född, beror på mina "attitydsproblem"... (?)

Nu blev det lyckligtvis inte så, eftersom hon då har en trädgård att "peta i"
och jag kunde lugnt återgå till min fredagssjuka och sätta på ännu ett sex and the city avsnitt och hämta en till muffin som jag förövrigt bakade typ i förrgår, kokos, hasselnötter och vit choklad. Men det var nära att det blev mörk choklad istället, vilket hade varit kat-a-strof! Men det är en annan historia...
Fast vi kan ifs dra den nu också lika gärna, för jag hade tänkt att skriva lite om mitt love/hate-relationship till satc-serien, ladda upp några sånadär roliga bilder från en satcsida som jag såg kissie göra för några veckor sedan och tänkte att det där måste jag ju också göra, inte för att jag vill vara som kissie precis, utan mest för att hon hade missat de allra roligaste grejerna, och framställde serien i helt fel dager om ni frågar mig... (eller okejdå, jag vill visst vara som kissie, jag bara ljög... och så har jag inte råd med sillisar heller). I vilket fall som helst kom jag på att jag inte riktigt orkade skriva om det, för då hade jag varit tvungen att ha med massa såntdär jobbigt, politiskt "feministskit" som vissa väljer att kalla det och då kanske jag hade tappat läsare (hemska tanke!)

För övrigt är mitt favoritcitat när Samantha, jättechockad säger till Charlotte: "Honey, before you buy the car you take it for a test drive." Vad hon menar med det kan ni ju klura på ett tag, medan jag berättar den riktiga nagelbitaren om hur nära det var att det blev mörk choklad istället för vit på muffisarna....

okej, för det första är jag fruktansvärt fattig, så jag spärrade upp mina babyblå ögon som egentligen är gröna och frågade pappa om inte jag kunde få "låna" lite pengar i utbyte mot att han skulle få smaka en muffin eller två.
Pappa sa att han bara hade en femtiolapp och att han ville ha tillbaka pengarna som blev över (misstänker att de har inlett någon slags förebygga-att-Rebecka-blir-bortskämd-operation).
Jag sa att självklart, vad tror du om mig egentligen, och gick glatt ner till affären.

Väl där kom det sig som så, att de hade ett förvånansvärt stort utbud på bakchoklad
jag stod och valde mellan en vit, lite dyrare choklad och en billig
jag tänkte göra min far stolt och ta den billiga, och så blev det.
Väl vid kassan blev jag dock lite osäker
hade jag verkligen kollat efter så att dethär var den choklad jag var ute efter?
förpackningen var ju vit, då måste väl innehållet också vara vitt, eller?
jag blev mer och mer orolig, men nu fanns det ingen återvändå.
Det var min tur att betala.
jag blev så förvirrad av hela situationen att jag panikartat frågade tanten framför mig, och mannen i kassan om det verkligen var vit choklad.
Jadå, sa de
och log lugnande mot mig

Men det var en lögn.
Jag hade blivit lurad av tanten i kön och av kassamannen
Chokladen var mörk, och jag blev så besvärad att jag åt upp nästan halva kakan, innan jag insåg att nu var det ju försent att lämna tillbaka den...
Lyckligtvis hade jag stämmt träff med Matilda för att ta en promenad, så hon fick ta det som hade blivit över av pappas motvilligt sjänkta femtiolapp och gå in och köpa den rätta, vita chokladen istället (jag kunde ju inte ha gått in själv igen, efter att ha skapat en sån scen med kassamannen och tanten och allt vad det var...)

så det blev alltså inga pengar över till min stackars pappa...
men muffisarna blev fina i alla fall!

 
Jo, det var visst nödvändigt att jag skulle vara med på bilden. kameran älskar mig
och kissie skev faktiskt på sin blogg för ett tag sen att man ska ha mycket bilder på sig själv på sin blogg om man vill bli "framgångsrik"....
vill ni se en när jag låtsas äta en också?


varsågoda!

ha en bra helg nu hörrni, så ska jag återgå till att vara fredagssjuk
pusspuss


"råsocker"?

Hej.

Jag tänkte ha inlett det här inlägget lite sådära lättsamt och glättigt, något om att jag vaknade med fågelkvitter utanför mitt fönster, åkte in till stan och fxade projektarbetet men sen åkte hem ganska snart igen för att jag fick en plötslig, överväldigande lust att åka hem och baka kakor.
Inte för att det var myt eller så, det var faktiskt verkligen så det gick till. Nu ska kakorna stå i kylen ett tag, innan man kan ställa in dem i ugnen (något med bindningen eller nåt säkert...)

Då tänkte jag i alla fall att yes, då hinner jag komponera ihop ett litet lättsamt, glättigt blogginlägg!
Wiho! och fåglarna kvittrade glatt utanför fönstret
jag brast ut i sång
som värsta disneyprinsessan typ.

Sen hängde datorhelvetet dig (ursäkta språket)
inte ens ctrl,alt,delete funkade. Då fattar ni hur illa det var...
sen när läget var under kontroll igen hade jag totalt tappat livslusten typ
och sen kom jag på att jag måste skriva den där fucking, förbannade, förhatliga projektrapporten också (förlåt Gud, förlåt mamma)
sen började det regna också, och jag kände mig inte alls som en disneyprinsessa längre.
Inte alls faktiskt

och då hade all lust för att skriva ett lite sådära glättigt och lättsamt blogginlägg försvunnit...
Dessutom är jag lite orolig över de små kakorna, eller blivande kakorna rättare sagt (det där konstiga uttrycket igen...) just nu är de bara oformliga rullar i mitt kylskåp.
men i alla fall, är jag lite orolig över att de kommer bli fett fula, och alla kommer hata mig för att jag är så oestetiskt lagd typ
sen är jag lite orolig att jag har gjort lite fel också...
inte så att jag har mätt fel eller nåt, nej jag är en nitisk perfektionist när jag bakar ska ni veta (eller nästan i alla fall)
men det var såhär
att i receptet stod det att man skulle ha "råsocker"
i affären hade de bara "rörsocker"

jag blev helt kall i hela kroppen
tänkte att det här kan ju bara inte vara sant
inget fucking "råsocker"

så jag svalde min stolthet och mina pedantiska neuroser
och tog "rörsockret" från hyllan istället,
och försökte intala mig själv att det gör inget, det blir säkert bra ändå
dessutom var det ju faktiskt fairtrade, tänkte jag
och svalde min överväldigande rädsla för att känna mig som en misslyckad bullmamma med smutsigt förkläde(det där med "rörsocker"/"råsocker" känns nämligen som en såndär sak som hade kunnat förvandla mig, från den sjungande disneyprinsessan, till den misslyckade bullmamman typ....)

jaja, det var allt för idag
nu har jag typ två timmar på mig att skriva en projektrapport av MVG+++karaktär (man behöver ju inte ställa onödigt orealistiska krav på sig själv menar jag..) sen ska jag äta upp alla kakorna så att jag blir glad igen.

eller om de blir fina ska jag nog spara några och skryta lite
pusspuss


leker död

bokstavligt talat alltså.
Kolla här





läskigt va?
Den andra bilden är ju då när de har stäng min mun, tystat mitt sista, tysta skrik, så att säga
om man ska vara lite poetisk alltså
(jag är alltså ett mordoffer på bilderna, om ni inte förstod det. Strypt, tillochmed, det kan man se på nackens onaturliga vridning. Fast egentligen var det bara så att jag lekte med min webkamera lite för att slippa leka med kultur/idé-historian, eller de äckliga enzymerna som väntar i naturboken).

Idag är det tisdag och solen skiner och jag skulle egentligen slutat jättetidigt
så tidigt att jag hade sluppit skolans kemikaliekryddade fiskgratäng (det där med kemikalierna baserade jag på fett lös fakta, men den känns ganska kemisk faktiskt, och det finns nån filosof, kommer inte ihåg vad han heter, som säger att intution är den enda sanna kunskapen typ).
Iallafall
så blir det ju inte som man har tänkt sig ibland
tyvärr
så jag slarvade bort min plånbok och fick springa runt hela eftermiddagen och leta efter den istället för att åka hem och äta god mat (eller jag letade efter den en timma i alla fall) men lyckligtvis befann den sig i Matildas skåp, oskadd och med alla mina miljoner i behåll.
Skönt.
Det hade varit lite onödigt och jobbigt sådär att behöva ta de andra miljonerna jag har under madrassen menar jag...
höhö

nej ni, nu känner jag mig som en fruktansvärt dålig människa helt plötsligt
ska lindra min ångest med en liten chokladbit tror jag (Helt sjukt förresten, jag och Dani var inne på bodyshop idag för att hon skulle ha en ansiktscreme. Då råkade jag få syn på deras nya body-butter, med CHOKLADLUKT!!!! omg, jag dog typ fem gånger...)

sen när jag har insett att choklad inte löser knuten av obehag i magen, och när min stackars undernärda hjärna skriker efter lite att underhålla sig med, får jag väl låta den leka lite med enzymerna då antar jag...
bläää
tråkigt

jaja, pusspuss på er i alla fall


bussbänksman och normer

Idag när jag åkte buss
eller när jag väntade på bussen rättare sagt (sjukt konstigt att man säger så förresten, "rättare"... finns ju inget sånt ord egentligen, knasknas)

då satt jag iallafall bredvid en tjej, lång, smal, fint lockigt hår och om hon skulle råka läsa det här och känna igen sig i beskrivningen är det bäst att jag tillägger att hon hade väldigt fint läppglans också.
Då, när jag tänkte på allt detta men såklart tittade rakt fram på ingenting alls och lekte att jag var ascool och inte brydde mig ett skit om var hon hade köpt sitt fina läppglans, kommer det en man fram till oss och frågar om han får sitta där bredvid oss (fast han frågade henne, jag fortsatte att vara ascool och låtsades att jag inte hörde honom typ).

Hon säger att ja, självklart får du det
glatt och trevligt, frid och fröjd

förutom att det regnade
och förutom att mannen tydligen inte alls hade någon som helst respekt för de sociala normerna....
det var nämligen så
att en smärre katastrof inträffade just då och där
för mannen satte sig inte på bänken och stirrade rakt fram och försökte vara ascool, som man hade kunnat förvänta sig av en vanlig bussåkande man i sina bästa år.
nej
utan han forsatte att prata med tjejen med det fina läppglanset!

och det värsta, eller det bästa av allt (har inte riktigt bestämt mig ännu) var att han berättade under typ tio minuter om en gång när han hade satt sig bredvid ett gäng tjejer en gång, och då hade de anklagat honom för att ha antastat dem.
men det hade han inte gjort såklart, bara frågat om han fick sitta ner och sen dess var han nästan rädd för tjejer sa han.
och tjejen med läppglanset blev mer och mer rädd för den här mannen som uppenbarligen inte alls visste vad som passade sig när man sitter med främlingar som väntar på bussen

själv kände jag mig också lite sådär illa till mods faktiskt, tänk så hade han börjat prata med mig också, och så skulle jag inte kunna fortsätta att vara ascool och stirra rakt fram och då skulle folk tro att JAG inte vet vad som passar sig när man väntar på bussen!!
nej gud förbude, tänkte jag

men sen ångrade jag mig nästan lite...
och spenderade hela min bussresa med att fundera på allt jag hade velat göra, men som jag inte gör för att jag, till skillnad från bussbänksmannen, är uppfostrad med stor respekt för sociala normen (fast det var egentligen myt, men ändå.)

Bland annat hade jag velat förklara min kärlek till en lärare på ett prov/i en uppsats, lägga mig i privata samtal ("Men va?!?!? Gjorde han så?? Vilket svin, men vet ni, en gång hände det här mig... "), låtsas att jag tillhör amishfolket en kväll på corner, gå naken i matsalen, skratta på helt fel ställen, skriva fuckade kommentarer på facebook, fråga om man får klappa någons bebis, leka häst på stan, vägra sluta prata om mitt obscena sexliv när jag sitter hos frisören (inte för att jag någonsin har börjat då, och inte för att jag har något obscent sexliv, men ni fattar...) 
ochsåvidare ochsåvidare

men det roligaste hade nog ändå varit (och det här har jag tänkt på ett tag nu)
att tackla köttmarknaden (=singelmarknaden) på samma sätt som man tacklar arbetsmarknaden.
Typ gå ut och dela ut CV:n på krogen, med asbra egenskaper som ser fett bra ut på pappret men funkar sådär i praktiken
i mitt skulle det stå att jag älskar att baka kladdkaka och göra frukost på sängen
och att morgonmysa
och att jag aldrig säger nej och tycker precis som du
Ring mig!

och sen när man inte får något svar så letar man upp personen i fråga på eniro och ringer direkt (inte efter tre dagar eller så alltså)
"Hej, kommer då ihåg mig?! Jag vill bara säga att jag är verkligen JÄTTEINTRESSERAD av dig!!! Jag KAN väl få träffa dig igen, så loovar jag att du inte kommer ångra dig. Tro mig, jag ÄR kvinnan i ditt liv! På riktigt alltså"

åååh vad kul det hade varit!
jaja, PA kallar, klart slut.


(inte alls omotiverat, på tal om sociala normer.)
pusspuss


störst går först

Hej på er
förlåt att jag inte har skrivit på länge
jag ska bättra mig
blablablabla.

Så för att gottgöra mitt dålig bloggerska-beteende tänkte jag att nu måste jag ju lägga upp något riktigt smaskigt på bloggen typ, sex säljer ju liksom. Fast egentligen vet jag inte riktigt varför jag skrev det där precis, för jag tänkte inte skriva något alls om sex egentligen, utan om bröst.
Men bröst verkar ju också sälja ganska bra nuförtiden, så samesame typ.

och här följer en liten beskrivning från wikipedia, för att göra er insatta i ämnet.

"Bröstet, eller bringan, är övre och främre delen av bålen. Benämningen ingår i många stående uttryck som luta sig mot någons bröst och ha ont i bröstet.
Bröst kan även vara en förkortad term för bröstmuskulatur (pectoralis major, pectoralis minor)."

väldigt fint...
frågan är om de har missat det stående uttrycket "ju större desto bättre", vilket typ är det enda uttrycket iallafall jag har blivit inpräntad med sen födseln, eller i alla fall sen puberteten.
Sen har det i för sig funnits en del ljusglimter. Sena krogkvällar då man har fått höra att "bröst är faktiskt ganska överskattat...", men jag börjar faktiskt misstänka att de menar ungefär lika mycket med det som när de säger att man har fina ögon (fett underskattad och bortglömd raggningsreplik enligt mig btw, jag hade blivit asglad och fallit direkt om någon sa att jag hade fina ögon typ.)
iallafall
summan av kardemumman

folk är bröstfixerade, ju större desto bättre och det tycks inte heller spela så stor roll om de är riktiga eller inte. Själv har jag exempelvis faktiskt fått höra, när jag klagar över kupstorlek, att "det går ju faktiskt att göra någonting åt det", det kan ju ifs syfta på att jag kan äta mer choklad, men med tanke på att jag redan är känd för mitt ganska ofmattande chokladintag, tror jag inte att det var det personen syftade på... och nu när vi alltså är inne på det här med eventuella bröstförstoringar så blir det kaos.
Nejnejnejnej, tänker man och bankar huvudet i väggen.
Varför inte? frågar någon
För att det är fel, skriker alla

eh, jaha... Det bästa argumentet genom tiderna.
För att det är fel

Så när en god vän till mig tillkännagav att hon tänkte köpa nya bröst (in med det nya, ut med det gamla såhär på våren liksom)
så reagerade jag precis på samma sätt
nejnejnejnej
tänkte jag
och bankade huvudet i väggen

och då, när jag skrev till henne för att uttrycka min oro men samtidigt ge henne mitt fulla stöd, fast besluten att inte komma dragande med detdär töntiga, förlegade "det är fel". kom jag på att jag hade gått och sparat på en massa andra, awesome argument och fakta som jag knappt visste att jag visste typ, och när jag väl hade satt igång kunde jag nästan inte sluta.
och nu tänker jag dela med mig av detta, dels pga bloggtorka, dels för att jag känner att konkurrensen på köttmarknaden är tuff som den är, utan en massa perfekta, dyra bröst typ...

så here you go!

1. har du tänkt på att när du blir pajbakande tant kanske du inte vill ha spänstiga tuttar, utan att hängbröst faktiskt är en liten del av det hela liksom?

2. TÄNK OM DE SPRICKER!!!! jag har hört en massa läskiga historier på senaste ska du veta...

3. Cancer! Hoppas att det inte är såna de varnade för på nyheterna..

4. Hoppas verkligen inte att du tänker ta sms-lån eller nåt för att finansiera dessa angenäma nyförvärv...

5. VAD SÄGER MAMMA OCH PAPPA???

6. Tänk på att om de blir alldeles för stora måste du typ köpa en helt ny garderob, och det blir ju cpdyrt

7. tänk om folk inte kommer kunna ta dig på allvar, och då blir du ju aldrig stadsminister.....

Dock tvivlar jag på att något av det här kommer få henne att ångra sig, men det är skitsamma egentligen, för hon har pojkvän och kommer alltså inte utgöra ett hot på köttmarknaden ändå. Dessutom har jag faktiskt aldrig känt på ett par sillisar innan, och jag kan inte förneka att det ska bli lite spännande sådär, tihi tihi

pusspuss

Josefine och Jesus

För ett par månader sedan hände något hemskt.
Chockerande nästan, men ändå väntat på något vis.
Vår kära vän Josefine lämnade oss och gick vidare...

Det tog ett tag att ta till sig denna bittra sanning, men efter månader av tungt sorgearbete tog vi vårt förnuft till fånga. Josefine skulle inte komma tillbaka, och vi slutade att fråga oss själva varför.
Sakta men säkert började vi acceptera tanken på att hon var borta för alltid
Inga mer finurliga kommentarer, som är på gränsen till för personliga
inga offentliga kortisskämt
inga inbjudningar till evenemang anordnade av Josefine Rasmusson med the George (lägenheten, myten, legenden) som utgångspunkt.

Man vet inte vad man har förrän man förlorar det
så heter det ju
och visst är det så
det har vi alla nu insett med Josies abrupta försvinnande, som tärde så hårt på oss alla.

Men ett mirakel har inträffat mina vänner.
HON HAR ÅTERUPPSTÅTT!

Ingenting liknande har skådats, inte sedan Jesu återuppståndelse och glädjen är minst lika stor, om inte större nu när Josefine Rasmusson äntligen har lagt sina alternativa tankar åt sidan för ett tag, vikt sig för vår desperation
offrat sig för kollektivet som den äkta vän av proletäriatet hon givetvis är, och återigen AKTIVERAT SITT FACEBOOK-KONTO!

Oh happy days, halleluljah och proud mary keep on burnin´
gospelkörer och kastralsångare

eller vänta lite
nu skulle jag kolla in på hennes logg och vara en upphovsrättstjuv och sno en awesome bild som skulle spegla hela jesus-känslan.
"Sidan kunde inte hittas"
stod det då....
åhnej, tänk så har hon fått en såndär alternativ neuros och inaktiverat kontot igen!!!!!!!
Precis som Jesus, när han återigen lämnade de stackars människorna att utan förtröstan förgöra sig själva med sina diverse "perverserier", helt utan frälsning. 
så jag laddar upp en inte så jesu-aktig bild på Josiejoe den heliga istället



xoxo apostel nr 1



stackars, stackars mig

jag vet att det typ är lite av det värsta som finns med folk som tycker synd om sig själva hela tiden... nästan lika irriterande som folk som hela tiden måste berätta om hur jävla awesome deras liv är, om ni frågar mig.

Men just nu är det faktiskt ganska synd om mig.
Jag har blivit förkyld.
vaknade typ tjugoniomiljoner gånger inatt av att jag inte kunde andas (eller fyra gånger i alla fall...) och sen när jag vaknade var jag superdupertrött och kände mig som en zombie som inte har borstat tänderna på femton år, som en såndör grön med klibbig mun som man kan se på tecknat ibland ni vet?
sen skulle jag arbeta.
och nu är jag helt slut men hoppas på att kunna hålla mig vaken tills kontoret börjar klockan åtta. Åhnej, kollar hon verkligen på det skitprogrammet, frågar ni er kanske nu och tänker att det är ju bara en billig kopia av "the office" eller vad det heter, och det är det kanske också men jag tycker det är ganska roligt iallafall faktiskt. Typiskt att folk ska vara så svarta och svåra och spela så cyniska och världsvana...

jaja, det suger lite just nu iallafall.
Något annat som suger lite är att jag har gått hela veckan och haft värsta simsabstinensen, men inte haft tid att göra något åt det!
Hemskt!
Jag har funderat ihop en helt ny sim till min samling, och det bara kliar i fingrarna när jag tänker på det verkligen. En riktigt lagom bra, lagom fin och lagom tråkig man tänkte jag. Pedantisk och polis, liten förortsvilla och det enda han verkligen vill är att hitta kvinnan i sitt liv och göra bebisar.
MEN....
så blir han föfrförd av värsta maneatern typ, och han blir jättekär och tänker att hon är kvinnan i hans liv, men det vill ju inte hon vara med på för hon bara leker med honom och har inte en tanke på att göra bebisar till honom....

hur det hela ska sluta sen har jag inte riktigt bestämt ännu, men känner jag mig själv rätt kommer det bli ett riktigt lyckligt slut där alla lever lyckliga i alla sina dagar, annars kommer jag känna mig så elak när pedantiska polisen står i ett hörn och lipar och jag tvingar honom att gå till jobbet typ...

Förutom simsabstinens och andningsbesvär då, så har veckan också bestått av mardrömslika matteprov, fnissiga fikor, ännu fnissigare filmkvällar och en och annan vimsig vinkväll.
Kände att jag behövde inkludera er lite i mitt faboulösa liv
sen var det en såndära studenfest i onsdags också
kulkul.
Temat var bad taste och jag gjorde mitt bästa för att se ut som snooki i jerseyshore, men det var inte så många som tyckte att det var likt...
Sana sa däremot att jag såg ut som en playboymodell i plattat hår... men jag tvivlar verkligen starkt på om jag ska ta detta som en komplimang, för om Sana hade varit lesbisk, eller hetero och man, känns en playboymodell typ som det sista hon hade velat ha något att göra med...
menmen, sånt är livet.

puss på er!

solen skiner...

alla barnen var ute för att sola
utom Rebecka, för hon tjänade slaviskt sin älskade skola

typ så känns det nu...
jag borde verkigen gå ut och "få lite färg i ansiktet", som min kära mor precis sa till mig. Tack mamma.
men frågan är om färg i ansiktet någonsin har gett någon mvg.
Eller kanske.
Om man har en lärare som tycker väldigt mycket om elever med färg i ansiktet, eller om man har en kurs i solbränna typ.

Men nu är det inte så för stackars lilla mig, som sitter här med ett fett ofullständigt projektarbete som inte har särskilt mycket med färg i ansiktet att göra, och jag tvivlar dessutom på att handledare Agneta, som är ganska blek och alltid har mycket kläder på sig skulle uppskatta om jag lämnade in ett dåligt projektarbete, med eller utan färg i ansiktet...

menmen, vad är väl en bal på slottet
kan man ju fråga sig
eller en dag i solen, får man väl omtolka det till då

och hallelulja satans perkillä (med reservation för stavfel) nu fick jag tidsbrist också
jag har skrivit två rader på mitt ofullständiga, pinsamma projektarbete och nu har jag bara en halvtimma på mig innan jag måste taggataggatagga för dansträning. Oh fuck.
Jag är en dålig människa
jag kommer att dö ensam
jag kommer att hamna i skärselden och sedan bli dömd att evigt brinna i helvetet
jag måste avsluta det här blogginlägget

typ så går mina destruktiva tankar nu
Samtidigt sjunger Lisa Ekdahl för full hals
någon har sålt hennes hjärta på realisation
och hennes stolthet på närmaste aktion

det är kanske lite mer synd om henne än vad det är om mig
men bara lite.

Nu ska jag ta alla mina fucklife-känslor, göra konst av dem och lägga in i mitt projektarbete
ååh, jag har alltid velat vara en lidande konstnärssjäl, hihi.

Pusspuss

RSS 2.0