framtidsångest ochsåvidare

Ligger i solen och läser en bok och försöker ignorera det faktum att jag är inne på min sista vecka på mitt sista sommarlov. Någonsin

Boken är fett bra faktisk och med risk för socialt självmord har jag redan läst 122 sidor(började på den igårkväll) "En dag" heter den och handlar om en tjej, en kille, deras liv och hur de låtsas att de inte vill ha varandra. Ja ni vet... Fett förutsägbart, lite banalt, men ändå ganska underbart faktiskt.

Det börjar i´hennes sjaskiga, "politiska" lägenhet, där allt från affischerna på väggen till tshirten hon sover i ska ha ett rött, femenistiskt budskap. Han känner sig malplacerad och vill bort, "småborgerlig" som han är. Det är natten efter examen, de har hela liven framför sig.

Han säger att han vill resa.
Jag, och jag antar alla andra i min bortskämda, verklighetsignorerande generation, känner igen mig.

Hon dödar hans, och min vision: "Resa? Kalla det hellre att undvika verkligheten"

och så hans (vårt) försök att försvara sig: "Jag tycker att verkligheten är överskattad" och så hoppas han att han låter dunkel, karismatisk och svår.
Som att han har koll, men ändå inte riktigt bryr sig.

nu ska jag fortsätta att förlora mig i denna underbara roman och försöka att inte tänka på att det, om ett år är min tur att kasta mig ut i "verkligheten"
vad nu det innebär...

Puss på er!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0