Bio!

Nu sitter jag här och äter och hoppas att jag inte ska spilla på mig.
Klockan åtta kommer Kajsa och hämtar upp oss, mig och Jessika och sen ska vi på bio. Någon film om en trollkarl med runda glasögon typ...

Jag gillar att gå på bio faktiskt
det är ju lite småmysigt sådär, men det är inte som förr.
Jag kommer ihåg min barndoms biosalonger, fyllda av förväntningar, skratt och smöriga popcorn. Jag orkade aldrig äta upp mina, men det gjorde ingenting sa mamma, jag fick ta en mellan i alla fall.
Man hade ju dessutom råd att göra så liksom, biobiljetten kostade ju bara 60kr på den tiden (å herregud, jag låter som min mormor när hon berättar att de brukade gå på matiné och köpa kola för 2kr....)

Nuförtiden är det hursomhelst helt annorlunda minsann.
Borta är den sorglösa, förväntansfulla stämningen och ersatt med någon slags världsvan "Jag har varit på bio asmånga gånger i mitt liv och jag tycker inte att det är värt 100 spänn egentligen men idiot, du sitter faktiskt på mitt säte"-känsla
Ingen vågar skratta högst heller, råkar man göra det, eller för den delen råka sätta i halsen eller fisa jättehögt eller nåt (fast okej, det har jag faktiskt aldrig vart med om om jag ska vara ärlig) så vänder sig hela bisalongen om och ger den skyldige fientliga blickar, som liksom skär igenom biomörkret....
Sen är det inte samma smörade popcorn längre heller.
Jag blir alltid så besviken
och så sitter det alltid någon jävel med nötter eller nåt framför mig
så får man viktpanik och ångest

Viktpanik och Ångest
det har jag minsann inget minne av från premiären av "Atlantis" eller "Spirit" eller några andra biobesök jag gjorde i den åldern faktiskt...

Jaja, nu vet ni ju vad jag har för mig ikväll i alla fall
känns extra viktigt att informera om det med tanke på att jag inte äger någon sån där iphone så att man kan "checka in sig" i tid och otid,

Pusshej!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0