home sweet home

sitter i soffan med frukosten framför mig. Det känns som att det var bra mycket mindre än en vecka sen jag satt här sist....
Som ni märker på min stört oinspirerande inledning är jag sjukt trött, men vad ska man förvänta sig liksom?

Den enda någorlunda goda sömnen jag fick avbröts av att några raidade vårt tält och letade efter någon Maja, vid fem halv sex någon gång. Efter att ha svurit dyrt och heligt i typ en halvtimma på att ingen av oss var Maja och att vi inte visste någon som hette Maja fick vi barmhärtigt nog sova vidare.

Veckan har gått upp och ner kan man säga men trots öroninflammationer, brännskador, bajs, kiss, baksmällor och andra katastrofer har vi faktiskt lyckats hålla humöret uppe någorlunda.
På tåget hem var stämningen på topp
Josefine visade stolt upp sina nyförvärv (hemlighetsstämplat) och vi andra såg med skräckblandad förtjusning på och fnissade lite förläget.
sen däckade de flesta och de som inte däckade tog jättecharmiga foton (själv tillhör jag tyvärr den första gruppen.)

Nu är jagså trött och oinspirerad att jag inte orkar blogga mer och jag kan inte för min värld förstå hur jag ska orka jobba ikväll, men den stunden den sorgen typ
å herregud vad dåligt, hade jag vart riktig bloggerska hade jag nog inte fått vara det längre efter det här inlägget, haha.

Kan ladda upp några bilder och försöka rädda det hela kanske...


påväg, pigga glada och taggade


tältschtek


välkommen in


rent och fint i campet.....


någon spelning.
Vi såg faktsika ganska många när jag tänker efter
fyra om dagen typ..
Deadmau5 var bäst
eller maskinen, eller Veronica Maggio
eller Håkan kanske
those dancing days var också grymma...

Nu ska jag tiita på sex and the city och radera det som behövs raderas ur minnet.
Puss på er!

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0