Jag älskar komplimanger...

Efter min givande, stimulerande och självboostande springrunda kände jag mig riktigt tillfreds och sådär härligt nöjd med mig själv
lite som att jag var superwoman och precis hade räddat en liten pojke från sin elaka styvmor typ
eller som att jag var superwoman och precis hade räddat mig själv från ett liv som soffpotatis närmare bestämt kanske...

Anyway, ni vet känslan...
Då plingar det på dörren
i vanliga fall hade jag nog slängt en blick i spegeln och försökt se liiite mindre sönderknullad ut innan jag öppnade dörren (asså, jag var ju inte sönderknullad bokstavligt talat. Jag hade ju varit ute och sprungit ju... Så alla mina frikyrkeliga läsare kan vara lugna. Inga hedonistiska, syndigt utomäktenskapliga glädjeämnen här inte!)
men nu var jag ju så nöjd med mig själv och mina meriter att jag trodde att jag såg jättesnygg och fräsch ut så jag öppnade dörren och möttes av min moster Ingis och kusin Jakob.

moster Ingis: Oj... hehe. Dagen efter? (syftar på mina träningskläder och feta hår antar jag.)

Kusin Jakob: EEEEEEEEEEHHH..... Vad fan har du gjort??!!

Asså...
Moster Ingis försökte ändå hålla det hela på en lite skämtsam "det är helt okej att vara ful"-nivå
men chocken och fasan i kusin Jakobs ögon....
Det var så hemskt att jag i all hast, glömde bort att göra mina styrke och stretchövningar och istället SPRANG till duschen och tvättade håret jättelänge och smorde in mig med mina dyraste cremer och tog på mig mina finaste trosor och en fin tunika och satte mig i trädgården för att dricka kaffe och blogga.

Så nu känner jag mig lite chic igen faktiskt.
Tur det, ska snart iväg och vara sådär social och se sådär snygg ut igen ju

Puss på er!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0