lite genus och så

Har precis varit och fikat med min kära storasyster.
När vi hade klarat av de vanliga artigheterna som "jaham hur är det med dig då" "vad hur du gjort i veckan" "vilket fint väder det är" "jag måste börja träna" "jag har fått skoskav" "min kompis har köpt en hund" ochsåvidare styrde vi samtalet ut på lite djupare vatten
så att säga.

Med tanke på att både jag och Jenny är uppväxta med en inbiten naturvetare till far vars svar på alla genusfrågor är att det inte går att förneka de biologiska skillnadena mellan man och kvinna, att det måste få vara så och att allt annat klassas som så kallade "biologiska återvändsgränder" är det kanske inte så konstigt att detta ligger oss så varmt om hjärtat.
Sen är det ju alltid mycket lättare att diskutera när samtliga parter håller med en liksom...
men seriöst
fick fett med vatten på kranen på bussen hem sen
värsta uppenbarelsen, kändes som att jag förstod hela världen och stod över hela systemet typ.

Flicka i telefon: "Asså. Jag fattar inte!!!!! Allt var jättebra sen ba var det inte det och jag ba, vi måste snacka typ och han ba blev skiträdd typ och ba, vad ska vi snacka om typ, och jag ba, men nåt är ju fel och så ba.........."
Ja, ni fattar
det vanliga liksom

och det är ju inte så jävla konstigt att det blir sådär om man tänker efter
hur många gånger får man som flicka inte höra att man ska "prata om det"?
Det började på dagis, när man inte kunde enas om vem som skulle ha vem som häst typ, så blev det lite bråk och otrevligheter, men fröken räddar det hela genom att sätta de inblandade flickorna i ett rum
och så får de prata.
Det är ju ganska bra ifs, själv älskar jag att prata...
Men grejen är att om det är två pojkar som bråkar, då säger fröken att "låt dem hållas. Pojkar är pojkar"
Men vadå, mig veteligen saknar inte pojkar i sexårsåldern stämband eller tunga eller faktiskt inte något av de organ eller förmågor som krävs för att kunna kommunicera med andra individer..

Sen tror man att pojkar och flickor ska kunna vara tillsammans
att de tillochmed ska kunna älska varandra
men hur fan ska det gå ihop, frågar jag mig då (och då är jag ändå inte lesbisk, inte ens bi faktiskt utan bara lite objektiv av mig)
om kvinnor har lärt sig att man alltid ska prata om problemen, samtidigt som män alltid har kunnat komma undan med sina problem. Sen sätter man en man och en kvinna tillsammans, och bara det är ju ett problem liksoim och så har vi en buss-situation.
Flicka säger "Vi måste prata"
Pojke fattar ingenting och blir jätterädd och tänker att fuck åh nej jag pallar inte med några problem, asså shit tjejer är ju bara problem asså, bäst att jag skiter i henne och kollar på fotboll med grabbarna istället. Så slipper jag prata massa problem.

Sen är det ju kul att vi alltid har fått höra att pojkarna drar oss i håret eller nyper oss för att "de tycker så mycket om oss, de vet bara inte hur de ska visa det."
Inte konstigt att man inte inser hur fel det är när man blir slagen av sin man sen när man blir vuxen då liksom. "Han menar säkert inte så, han vet bara inte riktigt vad han gör....."

Hoppas att någon bitter dagisfröken läser det här och får sig en funderare
alla dessa problem bara för att de inte orkar tjaffsa med Pelle eller Olle eller vad det nu kan vara om att de inte ska dra tjejerna i håret.......

Såååååå
nu har jag moraltantat färdigt för idag minsann
nu ska jag laga mat
puss på er

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0