Om att sänka sina förväntningar

I morse innan mamma och pappa lämnade hemmet för en liten pittoresk svenssonsvensson-trip med husbilen, låg jag ensam och lite villrådig kvar i sängen och undrade vad jag egentligen skulle hitta på under dessa ensamma dagar, med tanke på att jag redan har gjort sånt som man längtar efter när man inte har lov (bakat två kladdkakor i veckan, spelat sims en hel natt, tittat på e! och mtv en hel dag, gått i pyjamas till klockan fem, läst böcker och druckit te en hel kväll....)

I mitt hakvvakna tillstånd bestämde jag mig i vilket fall för att göra något drastiskt,
för att finna ljus i tunneln så att säga.
Så jag frågade min mor om vi skulle åka på utflykt bara hon och jag när de hade kommit hem.

Jag: Mamma..... (Med mitt gulligaste, mest nyvakna men ändå förväntansfulla tonfall så att hon genast skulle tänka tillbaka på den ljuva tiden när jag var tio och det inte  fanns några jobbiga hormoner, farliga pojkar eller hotande fester som kom emellan oss) Kan inte vi göra något bara du och jag någon dag?

Mamma: Jaaa, jo det är klart att vi kan, vad skulle vi då göra menar du?

Jag: Nej jag vet inte, åka någonstans bara. Köpenhamn kanske? Äta glass på ströget, gå och strosa, kanske tillochmed gå in på tivoli lite eller nåt?
Eller spa i torekov kanske?

Mamma: (Ignorerar det sista förslaget. Inte för att hon inte tycker om spa, men ibland får hon för sig att hon skämmer bort mig. Pfff.....) Hmm. Men det känns lite onödigt att åka till köpenhamn så bara över dagen... Men vi kan ju åka till göteborg kanske?

Eller varberg. Där är det ju så fint.

Jag och mamma ska alltså på en utflykt till Varberg. Kolla på fästningen, fika, åka bil.....
Skönt att jag har något att se fram emot.


Jag och mamma. Och vår husbil. Jag hatar vår husbil, den är så bullrig och kall och jobbig och man får alltid jätteont i rumpan och så blir man så rastlös. Ska jag vara ärlig har jag bott i den typ två gånger så bilden är lite missvisande, det ser typ ut som att jag är med på noterna och bara ÄLSKAR husbilslivet
men så är det alltså inte.
Tyckte bara att det passade liksom, lite utflyktsmood så...

Sen är vi inte riktigt så korpulenta som det ser ut på bilden heller, det var bara jag som failade när jag skulle göra bilden större.

Puss på er!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0