your girl is lovely, hubbel

okej, hade jag vart min läsare hade jag nog undrat om hon som skriver den här bloggen har något liv överhuvudtaget eller om det enda hon gör är att äta frukost och titta på det där dåliga, halvt kvinnoförnedrande sex and the city-programmet.
och det kan man ju fråga sig....

Till mitt försvar kan jag säga att jag tydligen fortfarande är så trött att femton timmars sömn tycks nödvändigt, att jag har lock på båda öronen och håller på att hosta upp mina förstörda lungor typ
så det känns liksom lite okej att sitta inne hela dagen och analysera
eller låta carrie analysera åt en, det funkar också.

Idag handlade avsnittet om att mr Big hade träffat den där modellen Natasha och förlovat sig med henne, efter bara fem månader!?!?! Väldigt konstigt med tanke på att han efter två år med Carrie aldrig ens tänkt tanken på att ta steget liksom...
Personligen tycker jag ifs att det hela är lite töntigt. Måste man verkligen sätta en ring på varandra för att man ska fatta att man älskar varandra liksom?
Fast sånt är jag kanske lite för ung för att förstå, säger mor min.
Med andra ord är jag inte gammal nog för att inse att mina storslagna drömmar aldrig kommer bli mer än drömmar och att jag istället borde nöja mig med att hitta en man och två barn att vara "lycklig" med...

men nej fan, nu tappade jag tråden.
Grejen med Natasha var att hon hade rakt hår
hela hennes lägenhet var beige och sval
precis som hon själv 
hon var perfekt
men tråkig
enkel

Carrie har lockigt hår
hennes lägenhet är alltid stökig
hon är lite sådär halvt neurotisk
och alldeles för svår.

Grejen är att Big älskar fortfarande Carrie, det syns lång väg
men han förstår henne inte 
tydligen finns det en film som heter "the way we were" med Barbra Streisand, där hon är tjejen med krulligt, vilt hår och en kille som hete Hubbel är mannen som inte klarar av henne.
Hon är storslagen, svår och stolt, precis som alla krulliga kvinnor
så hon gratulerar honom och hans nya, rakhåriga kvinna genom att stryka honom över kinden, suga honom med blicken och säga "your girl is lovely, Hubbel"
sen blir han aldrig sig lik igen

och jag, som krullhårig, lite smått neurotisk kvinna fick typ fem uppenbarelser på samma gång
och nu sitter jag och lyssnar på melonkolisk musik och inbillar mig att det är okej att sitta inne hela dagen
bara för att jag är för svår för att bli älskad typ

haha, det är förjävla tur att jag inte är helt seriös, för då hade det blivit lite patetsikt det här.....
men ja, dags att avsluta känner jag.
Puss på er!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0