"råsocker"?

Hej.

Jag tänkte ha inlett det här inlägget lite sådära lättsamt och glättigt, något om att jag vaknade med fågelkvitter utanför mitt fönster, åkte in till stan och fxade projektarbetet men sen åkte hem ganska snart igen för att jag fick en plötslig, överväldigande lust att åka hem och baka kakor.
Inte för att det var myt eller så, det var faktiskt verkligen så det gick till. Nu ska kakorna stå i kylen ett tag, innan man kan ställa in dem i ugnen (något med bindningen eller nåt säkert...)

Då tänkte jag i alla fall att yes, då hinner jag komponera ihop ett litet lättsamt, glättigt blogginlägg!
Wiho! och fåglarna kvittrade glatt utanför fönstret
jag brast ut i sång
som värsta disneyprinsessan typ.

Sen hängde datorhelvetet dig (ursäkta språket)
inte ens ctrl,alt,delete funkade. Då fattar ni hur illa det var...
sen när läget var under kontroll igen hade jag totalt tappat livslusten typ
och sen kom jag på att jag måste skriva den där fucking, förbannade, förhatliga projektrapporten också (förlåt Gud, förlåt mamma)
sen började det regna också, och jag kände mig inte alls som en disneyprinsessa längre.
Inte alls faktiskt

och då hade all lust för att skriva ett lite sådära glättigt och lättsamt blogginlägg försvunnit...
Dessutom är jag lite orolig över de små kakorna, eller blivande kakorna rättare sagt (det där konstiga uttrycket igen...) just nu är de bara oformliga rullar i mitt kylskåp.
men i alla fall, är jag lite orolig över att de kommer bli fett fula, och alla kommer hata mig för att jag är så oestetiskt lagd typ
sen är jag lite orolig att jag har gjort lite fel också...
inte så att jag har mätt fel eller nåt, nej jag är en nitisk perfektionist när jag bakar ska ni veta (eller nästan i alla fall)
men det var såhär
att i receptet stod det att man skulle ha "råsocker"
i affären hade de bara "rörsocker"

jag blev helt kall i hela kroppen
tänkte att det här kan ju bara inte vara sant
inget fucking "råsocker"

så jag svalde min stolthet och mina pedantiska neuroser
och tog "rörsockret" från hyllan istället,
och försökte intala mig själv att det gör inget, det blir säkert bra ändå
dessutom var det ju faktiskt fairtrade, tänkte jag
och svalde min överväldigande rädsla för att känna mig som en misslyckad bullmamma med smutsigt förkläde(det där med "rörsocker"/"råsocker" känns nämligen som en såndär sak som hade kunnat förvandla mig, från den sjungande disneyprinsessan, till den misslyckade bullmamman typ....)

jaja, det var allt för idag
nu har jag typ två timmar på mig att skriva en projektrapport av MVG+++karaktär (man behöver ju inte ställa onödigt orealistiska krav på sig själv menar jag..) sen ska jag äta upp alla kakorna så att jag blir glad igen.

eller om de blir fina ska jag nog spara några och skryta lite
pusspuss


leker död

bokstavligt talat alltså.
Kolla här





läskigt va?
Den andra bilden är ju då när de har stäng min mun, tystat mitt sista, tysta skrik, så att säga
om man ska vara lite poetisk alltså
(jag är alltså ett mordoffer på bilderna, om ni inte förstod det. Strypt, tillochmed, det kan man se på nackens onaturliga vridning. Fast egentligen var det bara så att jag lekte med min webkamera lite för att slippa leka med kultur/idé-historian, eller de äckliga enzymerna som väntar i naturboken).

Idag är det tisdag och solen skiner och jag skulle egentligen slutat jättetidigt
så tidigt att jag hade sluppit skolans kemikaliekryddade fiskgratäng (det där med kemikalierna baserade jag på fett lös fakta, men den känns ganska kemisk faktiskt, och det finns nån filosof, kommer inte ihåg vad han heter, som säger att intution är den enda sanna kunskapen typ).
Iallafall
så blir det ju inte som man har tänkt sig ibland
tyvärr
så jag slarvade bort min plånbok och fick springa runt hela eftermiddagen och leta efter den istället för att åka hem och äta god mat (eller jag letade efter den en timma i alla fall) men lyckligtvis befann den sig i Matildas skåp, oskadd och med alla mina miljoner i behåll.
Skönt.
Det hade varit lite onödigt och jobbigt sådär att behöva ta de andra miljonerna jag har under madrassen menar jag...
höhö

nej ni, nu känner jag mig som en fruktansvärt dålig människa helt plötsligt
ska lindra min ångest med en liten chokladbit tror jag (Helt sjukt förresten, jag och Dani var inne på bodyshop idag för att hon skulle ha en ansiktscreme. Då råkade jag få syn på deras nya body-butter, med CHOKLADLUKT!!!! omg, jag dog typ fem gånger...)

sen när jag har insett att choklad inte löser knuten av obehag i magen, och när min stackars undernärda hjärna skriker efter lite att underhålla sig med, får jag väl låta den leka lite med enzymerna då antar jag...
bläää
tråkigt

jaja, pusspuss på er i alla fall


bussbänksman och normer

Idag när jag åkte buss
eller när jag väntade på bussen rättare sagt (sjukt konstigt att man säger så förresten, "rättare"... finns ju inget sånt ord egentligen, knasknas)

då satt jag iallafall bredvid en tjej, lång, smal, fint lockigt hår och om hon skulle råka läsa det här och känna igen sig i beskrivningen är det bäst att jag tillägger att hon hade väldigt fint läppglans också.
Då, när jag tänkte på allt detta men såklart tittade rakt fram på ingenting alls och lekte att jag var ascool och inte brydde mig ett skit om var hon hade köpt sitt fina läppglans, kommer det en man fram till oss och frågar om han får sitta där bredvid oss (fast han frågade henne, jag fortsatte att vara ascool och låtsades att jag inte hörde honom typ).

Hon säger att ja, självklart får du det
glatt och trevligt, frid och fröjd

förutom att det regnade
och förutom att mannen tydligen inte alls hade någon som helst respekt för de sociala normerna....
det var nämligen så
att en smärre katastrof inträffade just då och där
för mannen satte sig inte på bänken och stirrade rakt fram och försökte vara ascool, som man hade kunnat förvänta sig av en vanlig bussåkande man i sina bästa år.
nej
utan han forsatte att prata med tjejen med det fina läppglanset!

och det värsta, eller det bästa av allt (har inte riktigt bestämt mig ännu) var att han berättade under typ tio minuter om en gång när han hade satt sig bredvid ett gäng tjejer en gång, och då hade de anklagat honom för att ha antastat dem.
men det hade han inte gjort såklart, bara frågat om han fick sitta ner och sen dess var han nästan rädd för tjejer sa han.
och tjejen med läppglanset blev mer och mer rädd för den här mannen som uppenbarligen inte alls visste vad som passade sig när man sitter med främlingar som väntar på bussen

själv kände jag mig också lite sådär illa till mods faktiskt, tänk så hade han börjat prata med mig också, och så skulle jag inte kunna fortsätta att vara ascool och stirra rakt fram och då skulle folk tro att JAG inte vet vad som passar sig när man väntar på bussen!!
nej gud förbude, tänkte jag

men sen ångrade jag mig nästan lite...
och spenderade hela min bussresa med att fundera på allt jag hade velat göra, men som jag inte gör för att jag, till skillnad från bussbänksmannen, är uppfostrad med stor respekt för sociala normen (fast det var egentligen myt, men ändå.)

Bland annat hade jag velat förklara min kärlek till en lärare på ett prov/i en uppsats, lägga mig i privata samtal ("Men va?!?!? Gjorde han så?? Vilket svin, men vet ni, en gång hände det här mig... "), låtsas att jag tillhör amishfolket en kväll på corner, gå naken i matsalen, skratta på helt fel ställen, skriva fuckade kommentarer på facebook, fråga om man får klappa någons bebis, leka häst på stan, vägra sluta prata om mitt obscena sexliv när jag sitter hos frisören (inte för att jag någonsin har börjat då, och inte för att jag har något obscent sexliv, men ni fattar...) 
ochsåvidare ochsåvidare

men det roligaste hade nog ändå varit (och det här har jag tänkt på ett tag nu)
att tackla köttmarknaden (=singelmarknaden) på samma sätt som man tacklar arbetsmarknaden.
Typ gå ut och dela ut CV:n på krogen, med asbra egenskaper som ser fett bra ut på pappret men funkar sådär i praktiken
i mitt skulle det stå att jag älskar att baka kladdkaka och göra frukost på sängen
och att morgonmysa
och att jag aldrig säger nej och tycker precis som du
Ring mig!

och sen när man inte får något svar så letar man upp personen i fråga på eniro och ringer direkt (inte efter tre dagar eller så alltså)
"Hej, kommer då ihåg mig?! Jag vill bara säga att jag är verkligen JÄTTEINTRESSERAD av dig!!! Jag KAN väl få träffa dig igen, så loovar jag att du inte kommer ångra dig. Tro mig, jag ÄR kvinnan i ditt liv! På riktigt alltså"

åååh vad kul det hade varit!
jaja, PA kallar, klart slut.


(inte alls omotiverat, på tal om sociala normer.)
pusspuss


störst går först

Hej på er
förlåt att jag inte har skrivit på länge
jag ska bättra mig
blablablabla.

Så för att gottgöra mitt dålig bloggerska-beteende tänkte jag att nu måste jag ju lägga upp något riktigt smaskigt på bloggen typ, sex säljer ju liksom. Fast egentligen vet jag inte riktigt varför jag skrev det där precis, för jag tänkte inte skriva något alls om sex egentligen, utan om bröst.
Men bröst verkar ju också sälja ganska bra nuförtiden, så samesame typ.

och här följer en liten beskrivning från wikipedia, för att göra er insatta i ämnet.

"Bröstet, eller bringan, är övre och främre delen av bålen. Benämningen ingår i många stående uttryck som luta sig mot någons bröst och ha ont i bröstet.
Bröst kan även vara en förkortad term för bröstmuskulatur (pectoralis major, pectoralis minor)."

väldigt fint...
frågan är om de har missat det stående uttrycket "ju större desto bättre", vilket typ är det enda uttrycket iallafall jag har blivit inpräntad med sen födseln, eller i alla fall sen puberteten.
Sen har det i för sig funnits en del ljusglimter. Sena krogkvällar då man har fått höra att "bröst är faktiskt ganska överskattat...", men jag börjar faktiskt misstänka att de menar ungefär lika mycket med det som när de säger att man har fina ögon (fett underskattad och bortglömd raggningsreplik enligt mig btw, jag hade blivit asglad och fallit direkt om någon sa att jag hade fina ögon typ.)
iallafall
summan av kardemumman

folk är bröstfixerade, ju större desto bättre och det tycks inte heller spela så stor roll om de är riktiga eller inte. Själv har jag exempelvis faktiskt fått höra, när jag klagar över kupstorlek, att "det går ju faktiskt att göra någonting åt det", det kan ju ifs syfta på att jag kan äta mer choklad, men med tanke på att jag redan är känd för mitt ganska ofmattande chokladintag, tror jag inte att det var det personen syftade på... och nu när vi alltså är inne på det här med eventuella bröstförstoringar så blir det kaos.
Nejnejnejnej, tänker man och bankar huvudet i väggen.
Varför inte? frågar någon
För att det är fel, skriker alla

eh, jaha... Det bästa argumentet genom tiderna.
För att det är fel

Så när en god vän till mig tillkännagav att hon tänkte köpa nya bröst (in med det nya, ut med det gamla såhär på våren liksom)
så reagerade jag precis på samma sätt
nejnejnejnej
tänkte jag
och bankade huvudet i väggen

och då, när jag skrev till henne för att uttrycka min oro men samtidigt ge henne mitt fulla stöd, fast besluten att inte komma dragande med detdär töntiga, förlegade "det är fel". kom jag på att jag hade gått och sparat på en massa andra, awesome argument och fakta som jag knappt visste att jag visste typ, och när jag väl hade satt igång kunde jag nästan inte sluta.
och nu tänker jag dela med mig av detta, dels pga bloggtorka, dels för att jag känner att konkurrensen på köttmarknaden är tuff som den är, utan en massa perfekta, dyra bröst typ...

så here you go!

1. har du tänkt på att när du blir pajbakande tant kanske du inte vill ha spänstiga tuttar, utan att hängbröst faktiskt är en liten del av det hela liksom?

2. TÄNK OM DE SPRICKER!!!! jag har hört en massa läskiga historier på senaste ska du veta...

3. Cancer! Hoppas att det inte är såna de varnade för på nyheterna..

4. Hoppas verkligen inte att du tänker ta sms-lån eller nåt för att finansiera dessa angenäma nyförvärv...

5. VAD SÄGER MAMMA OCH PAPPA???

6. Tänk på att om de blir alldeles för stora måste du typ köpa en helt ny garderob, och det blir ju cpdyrt

7. tänk om folk inte kommer kunna ta dig på allvar, och då blir du ju aldrig stadsminister.....

Dock tvivlar jag på att något av det här kommer få henne att ångra sig, men det är skitsamma egentligen, för hon har pojkvän och kommer alltså inte utgöra ett hot på köttmarknaden ändå. Dessutom har jag faktiskt aldrig känt på ett par sillisar innan, och jag kan inte förneka att det ska bli lite spännande sådär, tihi tihi

pusspuss

RSS 2.0