100 dagar

yes, idag är det alltså etthundra dagar kvar tills jag och mina klasskamrater ocn några andra tar studenten.
Shit.

Studentmössan kom igår i alla fall, det är ju en bra början i alla fall
det där med studentmössa var förövrigt det mest sjukt hajpade jag har varit med om typ.
Inte nog med att man skulle ha swarovskistenar och guldemaljerade detaljer ("man tar ju bara studenten en gång...") men om man ville så kunde man, för inte en krona mer än 600kr få en liten kamera installerad i den där lilla stenen så att man kunde filma, typ 3 MINUTER av sin student.
Helt galet vad bra, det måste man ju bara ha.

Frågan är om man fortfarande kan ha en svarovskisten då, eller om kameran liksom ersätter den...
själv hade jag varken svarovskistenar eller kamera i min, men den blev ganska fin ändå


och så fick man en liten fin låda till också.

så jaa, då är alltså allt tiptop kan man tycka
snart helg och precis löning och 100 dagar till studenten och allt vad det är...

men jag måste bara få uttrycka liiite ångest ändå
för det första är min balklänning inte färdig, inte på långa vägar faktiskt. Jag har gett min mor den stora äran att sy den och inte för att jag tvivlar på hennes förmågor eller så, men börjar bli lite nervös.
För det andra har jag inte fixat frisörtid till balen ännu, det måste jag göra. Man vill ju inte gå på bal och se ut som man gör i vanliga fall liksom, det hade ju varit förskräckligt...
För det tredje har jag och Tobias inte betalat in till balen ännu, vilket vi måste göra "så snart som möjligt" omg...
För det fjärde tänkte jag fixa mvg i typ alla resterande kurser, vilket jag inte pallar eftersom jag har lagt mig till med någon slags "fuck it, jag går i trean-attityd".
För det femte är jag sjukt rädd att vara arbetslös och misslyckad när alla andra tar tag i sina liv och blir lyxfruar i miami typ.
För det sjätte missade svenska landslaget precis målet och failade allmänt med det där att spela fotboll.
För det sjunde skriver jag meningslösa inlägg på min blogg när jag borde plugga, eller gå och lägga mig tidigt.

Så, stopp. Nu räcker det. Sju ångestgrejer blir bra. Sju är ett bra nummer, heligt eller nåt.

och så till er som hade en het debatt där på semleinlägget vill jag bara säga att det var roligt att ni fann varandra till slut, och att det verkar som att jag har en person i min umgängeskrets med stört mycket för mycket fritid...

puss på er!


fuckar systemet litegranna

Hej på er
idag är det tydligen den där semledagen
eller fettisdagen som den också kallas (äckligt va?)

det är alltså idag man ska äta semlor
och om jag ska vara ärlig tror jag inte att jag har struntat i att äta semlor på semledagen en enda gång i hela mitt liv, förutom när jag var bebis då, av förståeliga skäl.
Inte för att jag tycker så himla mycket om semlor egentligen, för det gör jag inte...
men det har liksom aldrig varit något snack om saken, semlor på semledagen, punkt slut.

så då har jag alltså skrivit lite historia idag då..
genom att helt enkelt INTE äta semla på semledagen
helt sjukt nästan

men det känns lite konstigt måste jag säga
för det var inte så att det var planerat eller nåt, typ att jag ville göra revolt mot mina svenska rötter för att visa att jag är för ett mångkulturellt samhälle eller så
nej
det var inte ens så att jag hade glömt bort det, jag hade faktiskt till och med strukit under det med röd penna i min planeringsbok

men när jag och mina kära väninnor Matilda och Jessika stod där på fiket och försöker komma på vad vi ska mumsa på medan vi delar senaste skvallret, kommer jag på det "Ja just det ja! Det är semledagen idag!" och så betalade jag min latte och gick och satte mig
bara sådär liksom

och nu får jag nästan dåligt samvete
det är ju faktiskt inte semlornas fel att dom är smaklösa och äckliga och alldeles för kaloririka för dagens samhälle, där de dessutom inte direkt fyller någon funktion längre, eftersom ingen är tillräckligt för religiös för att fasta längre (det var väl det som var meningen från början har jag för mig, typ att man skulle ha fastat nu i februari för att lida med jesus eller nåt, och sen äta en semla på fettisdagen som belöning typ)

men jaja, förra året var vi faktiskt rktigt duktiga
då samlades vi allihopa i Josies lilla lägenhet och gjorde semlor så att det stod härliga till minsann
så mitt semleintag kanske jämnar ut sig i slutändan menar jag, så att det på pappret ser ut som att jag duktigt och helt enligt konstens alla regler faktiskt HAR konsumerat en semla varje år en tisdag i februari.
Ordning och reda alltså - och det är ju bra!

Nu ska jag ladda upp bilder från förra årets semlebravader
för att man visst kan leva i det förflutna.



amiebow med semla


Martina med semla, däckad Matilda i bakgrunden


blondinhögen och Matilda, och en semla

klart slut.
Pusshej
 

dagen efter...

Jag vet att jag sa "aldrig mer studentfest"
efter den där gången då jag hittade min änglagloria söndertampad i hallen och fick avboka körlektion klockan fyra på eftermiddagen...

men ja, man ska aldrig säga aldrig heter det ju
och den här gången sa vi faktiskt att vi skulle ta det lugnt, vara duktiga flickor på riktigt och gå hem i lagom tid, vi skulle ju faktiskt upp tidigt.
väldigt ordentligt och moget resonerat alltihopa

men efter några coronas och äckligt vin senare var det där med att gå hem tidigt ganska bortglömt måste jag erkänna. Det där med löften verkar inte vara min grej riktigt, haha
ibland önskar jag verkligen att jag kunde göra mig själv i en miniatyr och sätta mig på axeln när jag ska ut typ, så att jag kan ge mig själv instruktioner när alkoholen börjar handla ("Nu är det dags att vara tyst Rebecka" "Du känner inte den här personen, hon/han är inte intresserad av din livshistoria" "Jo Rebecka, du vill vist åka hem" "Nej, du ska inte alls visa alla att du kan gå ner i spagat")
men man kan ju inte få allt i livet, så då går det som det går, och när Kim förskräckt spärrade upp sina ögon och sa att jag ville väl inte gå hem ännu?! kunde jag ju inte göra annat än att skrika att neeeeejeeee klaaaaaart jag inte vill, nu är det feeeeesst!!!!!!

och så slutade det hela med att jag halkade femton gånger på vägen hem och vaknade nästan bakfull, med blåmärken överallt, stumma vader (jumpjumpjump ni vet) och sådär lagom utvilad och fräsch efter typ tre timmars sömn
sen skulle man prestera på lektionerna också, tänkte dem. Hmm...
"Kom tillbaka när du har sovit tre timmar på en vecka" var det till och med en som sa, men jag tror att hon skojade. Hoppas det i alla fall.

nu ska jag gå och lägga mig och dränka mina sorger i muffins och en riktigt snyftig film
eller nej
det ska jag ju inte, såklart
jag har nämligen två prov imorgon som jag tänkte fixa mvg på
oh happy days

puss på er i alla fall

typ såhär ser jag ut nu...

...


ja, ni som någong gång har bakat kladdkaka eller något annat med choklad i vet vad jag menar..
jag vet inte riktigt vad det handlar om, men jag lyckas ALLTID få choklad runt munnen när jag bakar, hur försiktigt och okåt jag försöker vara (kåt på chokladen alltså, inget annat) men eftersom det inte funkar så brukar jag skita i det och bara köra ner huvudet i skålen typ
choklad är ju gott menar jag...

jaja, idag är det chokladmuffins som står inne i ugnen hemma hos Norell och jäser minsann (nu är det säkert någon som reagerar sådär överdrivet och tänker att nu hade hon inte alla hemma den där, muffins jäser väl ändå inte?! men jag tycker att man kan säga det i alla fall, för det är ju bakpulver i. Daah. Den här parantesen var förövrigt fett onödig och ni behöver inte läsa den om ni inte vill, fast det är ju lite försent nu.)

Nu är plingar det i kockan!!
Riktig fina om jag får säga det själv
ibland blir jag verkligen riktigt stolt över mig själv, om jag får en dotter ska hon vara som jag
mihihihi
fast lite mera ödmjuk och med lite mindre hybris då...


fett charmigt, jag vet
nu ska jag och mamma fika!
Puss

sushikväll!

hejhej
nu ska jag snart göra mig redo och representabel för en kväll med tjejerna. (PÅ EN ONSDAG?! utbrast min konventionella mor precis, som att onsdagarna är någon slags andaktsdag, vigd åt läxläsning och te framför tv:n typ.)
men det är inte vilken skvallrig, fnittrig, kladdkakig tjejkväll som helst
nej, ikväll ska vi laga egen sushi
fett avancerat, jag blir nästan lite nervös... (förresten skrev jag precis avancerat med s, men jag upptäckte det så nu har jag ju ändrat det. Tur, annars hade det blivit fett pinsamt)
det där med att laga sushi ska tydligen vara värsta vetenskapen har jag förstått, och inte för att jag tvivlar på våra husliga förmågor eller så, men det kan ju bli lite kaos...
Jag kan redan nu se Kajsas bekymrade min och Jessikas irriterade utbrott när de där rullarna inte gör som vi vill
jag och Frida kommer försiktigt föreslå att i kanske ska koka lite makaroner istället, för vi börjar bli lite hungriga.
men det kommer de andra två tjurskallarna inte gå med på och så slutar det hela med en buffé av sött ris, rå fisk, makaroner och ketchup blandat med wasabi typ...
i värsta fall alltså

menmen, det blir säkert bra
och om inte så kommer vi ha väldigt roligt i alla fall, och prata om nostalgiska minnen från femman typ (femman var då vi nådde vår absoluta töntpunkt, men vi trodde att vi var ascoola och att alla andra var töntiga, vi var exempelvs smarta nog att cykla med hjälm och ha thermobyxor på vintern...)
fast nu i efterhand har vi ju förstått att det egentligen var dom som tjuvrökte i tunneln vid konsum och som hade smakat på öl flera gånger som var coola på riktigt
jaja life´s a bitch


sådärja! Sushiqueen herself (jag såklart)
pusspuss


i valet och kvalet

sitter och råpluggar rysk utrikespolitik och tappar helt tron på människan.
Putin blaimar Clinton (Hilary alltså, mäktig kvinna btw) för valfusket, miitär kapprustning planeras, vägrar rusta ner sina kärnvapen om inte USA gör det, lägger in veto mot att gå in och rädda syrien...
ochsåvidare ochsåvidare

men nu ska vi inte bli politiska här, det kan folk tycka är tråkigt har jag förstått
fast jag måste få vara lite politisk och analytisk ett tag till faktiskt, och jag vill inte låta dum eller så, men det här med kärnvapen är ju bara det mest korkade jag har hört. Här sitter alltså stormakterna på vapen som kommer förstöra typ hela världen om de används, så det är ju bara sjukt onödigt kan man tycka, men nej då. För om USA tar bort sina och föregår med gott exempel kanske Kina bombar hela världen istället och då "vinner" ju dom, och det får ju inte händ för om någon ska bomba världen så är det ju USA... fast det är ju ganska meningslöst att vinna om man ändå kommer dö tänker jag då..

och det här med nedrustning då... Vad händer med kärnvapnen liksom? Asså, radioaktiviteten måste väl ta vägen någonstans, det är ju inte så att man går till en återvinningsstation precis, och poof förvandlas det elaka kärnvapnet till en miljösnäll hybridbil typ (fast det kanske var en tanke ifs...)
hmm

jaja, jag blir så trött på världen i alla fall
och den stora frågan är nu vad jag ska göra med all denna ångest
om jag ska rädda världen eller helt enkelt skita i allt och krypa ner under täcket, äta massa choklad och leva i en låtsasvärld på sims resten av livet istället...

Låter fett lockande faktiskt
men då hamnar man ju inte i himmelen
å andra sidan
eller å femte sidan typ

åh herremingud, Kentan hade blivit stört stolt över min krassa och filosofiska syn på tillvaron asså
men jag misstänker att mitt "hängivna fan" som nyligen uppmanade mig att uppdatera (det var ju en hel vecka sedan, omg) inte blir lika nöjd när hon/han/det klickar in här, full av förväntan för ett extra flummigt, extravagant inlägg om random och irrelevanta saker, och så skriver jag bara om kärnvapenkrig och misstro.
ajajaj, dålig bloggerska!
och nu tänker jag bortförklara mig.

Det kan bero på att pappa var så seg med maten idag att det rubbade hela min ballans för att jag blev så hungrig typ (asså jag blir riktigt bitterfittigbitchig när jag blir hungrig. Inte bara sådär att överlevnadsinstinkten gör en lite stingslig och på sin vakt sådär, utan jag blir verligen HEMSK) 
eller så kan det vara att jag lyssna på min "Tvivel"-lista på spotify, med bara Winnerbäck och Ekdahl typ
eller kanske för att det är alla hjärtans dag snart...
det är ju alltid lite ångestladdat sådär, har alltid varit faktisk, ända sedan jag skickade ett kärleksbrev till en kille i tvåan som inte ville ha chans på mig...

eller så är det kanske för att det här med kärnvapenkrigspekulationer faktisk inte är så himla kul... 
men nej ni, nu ska jag döda det här inlägget tänkte jag och gå och duscha istället
puss på er!


RSS 2.0