Tisdag...

Tidagar måste nog vara den tråkigaste dagen på hela veckan
faktiskt

visst, måndagar är väl inte heller så kul kanske, men då har man fortfarande lite energi från helgen kvar och om inte det är det i alla fall fortfarande kul att prata om varför man inte har det. Och på onsdagen kan man tänka att det är torsdag imorgon och sen är det snart helg, och det är ju kul.
Men tisdagar...
BLÄ!

Så jag låtsas att det är måndag idag istället
och tänker alltså beskriva min helg, som om det var söndag igår
smart va?
en liten tillflykt från verklighetens och tisdagens grymhet sådär.

Jag har haft en bra helg i alla fall
fett nöjd faktiskt
Fredag, Fika, Festa som sig bör såklart, med fina flickor och pantade pojkar (haha, förlåt.)
nej men det var kul att få komma visa upp sig på köttmarknaden igen, det var ju ett tag sedan. Jag gjorde faktiskt inte ens något värt att ångra dagen efter, inte vad jag kan komma ihåg i alla fall och min nya teori är att man inte kan ställas till svars för något man inte kommer ihåg. Bra va?!
Jaja, ångest eller inte så är man ju alltid lite äcklig och trött dagen efter och känner sig lite allmänt smutsig sådär, efter alla äckliga raggningsrepliker och avklädande blickar, så vad passar sig bättre än en awesome spakväll med awesome väninnor då säg?!
(Det var en retorisk fråga, utan något egentligt svar så ni behöver inte lägga massa energi för att försöka klura ut det.)
Riktigt mysigt i alla fall, förutom den lilla halvsorgliga parantesen att det slutade med att jag fick kolla klart på filmen (Fantomen på operan såklart) helt ensam för att de andra blev så trötta...
Menmen sånt är livet

Efter en sådan exceptionellt flärdfull helg kände jag mig till och med redo att gå till jobbet med humöret på topp på söndagen, och det hör inte till vanligheterna kan jag berätta! Men jodå, jag var faktisikt till och med på så bra humör att jag gick runt och nynnade med i varenda låt på min mobil, HELA tiden (cirka fem timmar alltså). Eller jag trodde att jag nynnade, men till min fasa upptäckte jag efter ett tag att så var inte fallet, utan att jag faktiskt sjöng ganska högt. För full hals typ, så högt att folk på första våningen hade stängt dörrarna om sig för att kunna koncentrera sig. Fast det är ganska lyhört i för sig, om nu det ska vara någon tröst.
Sen när jag kom hem kände jag mig så bortgjord att jag blev tvungen att baka en kladdkaka och leva ut mina hemliga fantasier på sims.

Helt underbart
det hela tog en vääldigt intressant vändning minsann, det var nämligen så att Isabell, som jag precis har flyttat till universitetet råkade få en väääldigt snygg man som lärare. (Professor Dalton heter han, för bra för att vara sant typ) så nu har jag lite av ett moraliskt dilemma här ifall jag verkligen ska låta lilla Isabell falla så djupt ner i fördärvet som att inleda en relation med herr magister, och i så fall vad för slags relation det ska vara...
hmmm

men nog talat om det, annars kommer jag få värsta abstinensen snart och bli som de där man kan se på nyheterna typ, som blir helt GALNA så fort någon kommer och stör när de spelar sina datorspel, och då blir det ju ingen religionsuppsats skriven inte!
pusspuss

Vuxenpoäng!

Jag har just gjort något väldigt, väldigt vuxet.
Faktiskt så har jag varit ganska vuxen överhuvudtaget på senaste tiden när jag tänker efter....
i lördags stannade jag hemma och kollade på film för att sedan hämta mina halvberusade föräldrar mitt i natten. Då kände jag mig otroligt stor och ansvarsfull ska ni veta, när de ringde vid halv ett och frågade om jag inte kunde vänta liiiite längre med att hämta dom, och jag sa att ja, men bara en timma max, för jag måste verkligen sova, jag ska ju jobba imorgon (jag börjar jobbet typ elva... men ändå. Det där med sömn är viktigt)

Ja, så man skulle väl kunna säga att jag är på riktigt nästan vuxen nu då... "Vuxen i ett barns kropp" som min kära klasskamrat Jacob uttryckte det en gång. Det var inte alls kul faktiskt, men sen kom jag på att med tanke på att pojkarna i min klass verkar tycka väldigt mycket om yngre flickor  så kanske jag skulle ta det som en komplimang. Men efter att ha förhört mig om vad begreppet "teen"egentligen innebär, har jag fått reda på att man tydligen inte kan vara över typ 15 om man ska betraktas som teen (snygg liten tjej typ, som jag har förstått det...) om man däremot är snygg och är i vår ålder så är man milf
såklart
och jag tror inte att definitionen av milf är "Vuxen i ett barns kropp"
så det suger ju lite

jaja I ALLA FALL
tillbaka till den väldigt vuxna saken jag gjorde precis.

Jag gjorde min allra första transaktion
överföring, om man så vill
men det låter mycket bättre och vuxnare att säga transaktion tycker jag.
Men det var inte lätt minsann, men efter många om och men och kluriga sifferkombinationer lyckades jag alltså lösa detta mysterium
och på något magiskt vis har då 1.000 kronor hamnat på Josefines konto och försvunnit från mitt.

och nej, inga fuffens affärer här inte
det rör sig alltså inte om spelmissbruk, uppsatser mot pengar eller att jag har mutat Josefine för att hon ska hålla tyst om något som absolut inte får komma ut, för att det skulle förstöra min image.

Nej, det är nämligen så att vi ska ut och resa igen!
Hallelulja

Bodrum i Turkiet blir det, en vecka i maj så att vi är bruna och fina till balen
men mer information om detta senare
och så avslutar jag detta inlägg med en bild eller två från när jag var i Turkiet i somras, fast med andra resekamrater
same,same but different som man säger


Frida korkar upp till festmåltiden - pasta med smält ost. Är man fattig så är man


Wihoooo vad glad man var då
kanske berodde på att jag inte hade någon äcklig religionsuppsats att ta tag i

det ska jag göra nu
puss!


Typ såhär smart känner jag mig nu


ganska blåst alltså.

Det där med att råplugga numerisk derivering hit och marginalkostnad dit är inte det bästa för självfötroendet ska jag be att tala om (om man inte är duktig på matte vill säga, vilket man kanske borde vara om man frivilligt VÄLJER att läsa mer matte än vad man egentligen behöver) men ja, man är väl inte så smart som man ser ut antar jag (eller blev det fel nu kanske...)

sen att min matteklippa genom alla tider (pappa såklart) dessutom sviker i de här lägen gör ju inte precis saken bättre. Så kommer han med "uppmuntrande" små repliker, som inte alls är särskilt uppmuntrande och jag vill bara kasta suddgummit i huvudet på honom typ.
Bland annat sa han att han aaaldriig hade behövt använda "det där" sen han själv gick i skolan, det var nog meningen som en tröst typ, att det där med numerisk derivering inte är någonting jag behöver kunna egentligen, men det hade totalt motsatt effekt för jag bröt typ ihop vid tanken på att jag har slösat bort timmar av mitt ovärdeliga liv på någonting jag alltså aldrig kommer att ha användning av, när jag hade kunnat rädda världen eller nåt istället.

Då blev han helt nervös och visste inte hur han skulle reagera
så han sa sin favoritreplik, som han alltid säger vid såna här tillfällen: "Åååh, men gumman... Du får gå på mattestuga!"
och så däger han det på ett sätt som om han har kommit på värsta grymma uppfinningen som ska kunna förstöra alla atombomber i världen typ
och jag blir ännu mer arg/ledsen/hysterisk/pinsamt psykotisk

så nu sitter jag alltså här, helt lämnad åt mig själv och min otillräckliga hjärna
det suger lite

men snart blir det kvällsfika med flickorna
det är ju lite att leva för i alla fall, haha
puss på er! 


du får sitta längst bak nu

Jag tror aldrig att jag har känt mig så cool i hela mitt liv som när jag idag, i min bästa gangster-rap immitation av snooks längst fram i taxin beordrade min pappa med "Så shut the fuck up och sätt dig längst bak i bilen", innan jag stolt som aldrig förr satte mig i bilen och tryggt rattade hem den gamle mannen

han förstod nog inte riktigt hela poängen om jag ska vara ärlig, men det gjorde inte så mycket
kände mig fett cool i alla fall
FÖR JAG FICK KÖRKORT IDAAAG

så nu är jag sådär sockerdrickabubbligt glad igen,
och har faktiskt lyckats vara det heela dagen

det var verkligen så att jag fick lägga hårda band på mig själv för att inte ge den livsfarlige kontrollanten en stor kram när han iskallt yttrade domen: "Du är godkänd"
jag kan verkligen tänka mig att det var som när en mördare, som alla vet  är skyldig egentligen, får höra att han blir "friad på alla åtalspunkter", för han verkade inte alls glad att jag blev godkänd typ, utan bara skakade min hand och lämnade mig i glädjetårar så att min körlärare fick ta hand om mig istället...
fett konstigt att man kan bli så helt lyrisk över något som typ alla gör någon gång i livet, haha. Typ som med att lära sig simma, det är ju onte riktigt så att alla springer fram och säger grattis bara för att man tar det där simborgarmärket eller vad det heter...

jaja, stört skönt i alla fall
nu behöver jag inte tänka på att köra efter trafikreglerna längre, haha.



pusspuss




varför ändra på ett koncept som fungerar?

Min mor kom hem precis
hon hade köpt nya gardiner

de var vita med massa gröna blad typ
"Jag tänkte att vi kunde ha dom i köket!" sa hon, lika glädjesprudlande och uppspelt som alltid när hon har köpt nya vita gardiner med gröna blad på.

det är nämligen typ den enda sortens gardiner hon köper. Någon gång har det varit gröna prickar på istället, och någon gång tillochmed gröna och gråa ringar på.
men alltid gröna alltså

"Men varför måste vi alltid ha gröna gardiner?" frågade jag, som i ärlighetens namn börjar bli lite smått orolig för hennes nästan sjukliga cravings för gröna gardiner.
Då kom hon med det konstiga motargument jag någonsin hört, som gjorde mig ännu mer orolig: "MEH! Det finns ju nästan bara gröna gardiner!!" sen tillade hon, efter en mycket skeptisk paus från mig: "Och röda..."
eh ja, det var ju logiskt. Alla som inte har gröna eller röda gardiner hemma måste alltså ha fått dom levererade från nån fantasiplanet någonstan, eller typ ärvt dom från någon jättegammal, jätteavlägsen släkting 

efter ännu en skeptisk tystnad från min sida blev det för mycket för henne så hon gick iväg, till synes mycket indignerad av mitt påhopp och kanske tillochmed lite irriterad av att jag inte blev lika mycket eld och lågor som hon över de "nya" gardinerna.

Nu blir hon nästan helt förfärad över att jag bara vill ha enkla spetsgardiner på mitt rum
"Va, du vill inte ha de med prickarna då???!!"
Nej tack. Behöver jag ens säga vilken färg det är på dom med prickarna...?


random, ganska grön bild på mig
för att vi alla har våra små neuroser typ

pusspuss


Aldrig får man vara riktigt glad..

I morse trodde jag för ett ganska flyktigt ögonblick att det här skulle bli typ den bästa dagen i mitt liv.
så bra att jag till och med sa till Josefine att hon fick "dra så många kortisskämt hon vill!" (ett kortisskämt, för er som inte är så insatta, är en liten "lustighet", ofta en ordvits som får oss kortväxta att känna det extra mycket som att de långa i samhället ser ner på oss. Exempel från livet, by Josefine: "Nähä, hörde du inte Becka? Det kanske var för att ljudvågen gick över dig?!")
hahaha
kul.

jaja, inte ens det skulle kunna få mig inte ens det minsta missmodig idag, tänkte jag då alltså i min euforiska enfaldighet
och varför det, undrar ni då såklart

för att jag har vunnit etthundramiljoner på en trisslott kanske?
eller för att jag äntligen har blivit antagen till hogwarts, efter sju års väntan?
kanske för att jag har insett meningen med livet,
elller hittat mannen i mina drömmar och gift mig med honom??
Fast nej, nu spårar det ur lite, jag berättar vad som hände istället.

JAG KLARADE KÖRKORTSTEORIN!!

så då blev jag superdupermegadunder-glad och log mot alla påväg till bussen i min lilla rosaskimrande bubbla och tänkte att vilken vacker plats världen plötsligt hade blivit, nu när det inte fanns någon äcklig körkortsteori som förstörde allting.
Typ så var det

och världen var fortfarande ganska vacker när jag kom in i skolan och alla undrade hur det hade gått och jag fick säga att jag hade fått 61 poäng (ganska bra faktiskt).
allting var fortfarande frid och fröjd när jag bestämde mig för att göra ett toalettbesök.
Men sen när jag vände mig om, BOOM så spräcktes min lilla rosa bubbla, för på någon jävla vänster hade TVÅ ILLRÖDA ÄCKLIGA FINNAR poppat upp i mitt ansikte, bara sådär (säkert massa stresshormoner som utlöstes när jag klarade provet typ, men ändå) och mitt hår var alldeles jättefett, och så är det ju det där hemska ljuset som får typ alla att se trötta och fula ut (funderar verkligen allvarligt på om det är något slags trick för att få oss att fokusera på undervisningen och inte på "annat")
....

ja, så det var ju mindre kul.
sen var det spanska och det var jättetråkigt, och nu var jag alltså helt på det klara med att det här faktiskt inte alls var någon särskilt bra dag i min livshistoria.
När Antonia dessutom påminde mig om att vi har ett matteprov på något vi knappt har gått igenom nästa vecka, kändes det ännu sämre och jag var tvungen att straffa mig själv med mattestuga.
Sen när jag kommer hem och loggar in på facebook möts jag av typ femhundratusen (fem i alla fall) äckliga kärleksförklaringar av folk som älskar varandra hit och inte klarar sig utan varandra dit.

Jag söker sympati bland mina fina flickor.
"Det luktar avundsjuka ända till Vallås"
skriver Amie

nej, inte alls kul faktiskt.
men Puss på er i alla fall!

jag och min nageltjej

det var ju nyår för ett tag sen, för er som har missat det
och då ska man ju göra sig sådär lite extra vacker, glitter på ögonfransarna och allt vad man kan hitta på.
Själv tänkte jag lägga löjligt mycket pengar på att fixa mina naglar (långa och glansiga och manikyrerade ni vet.)
750 kronor kostade det, närmare bestämt.
Men jag hade presentkort på 300 så det var luugnt.
sen har jag ju det ganska gott ställt och så också. höhö

I vilket fall som helst, så gick jag runt och kände mig väldigt glamourös hela dagen då, gjorde mina snittar, kollade så att bastun fungerade, lade champagnen på kylning... ja ni vet. (det var bubbelbad och bastu som stod på schemat för flickorna nämligen, innan middagen och festandet drog igång. Fantisera så mycket ni vill)

men det är nog så
att själva grejen med att det kostar så löjligt mycket, är nog att man ska ha så mycket pengar att man  inte behöver göra mer än att sitta ner med händerna i knät typ.
För efter lite inte så glamourösa aktiviteter, som dammsugning, tvättning, etc. så var inte mina naglar alls särskilt fina längre, och efter den extravaganta nyårsfesten fanns det bara 4 av 10 dyra naglar kvar...

Det skulle ju bara inte hända, tänkte jag.
och det är här min nagletjej kommer in, för det tyckte inte hon heller
så utan att jag inte ens behövde ta fighten och hävda mina rättigheter som konsument, fick jag en tid för att komma in och fixa till dom (GRATIS!)

så nu är mina naglar jättefina igen
och jag och nageltjejen är typ bästisar.
Seriöst, det kändes verkligen som att vi kunde prata om allt
det gjorde vi också ifs...
om små pojkar och deras mammor ("Jag är tillsammans med dig, inte dina föräldrar") , om att jag hade haft svårt att sova natten innan ("Men ALLA jag har pratat med idag har också haft det!! Det är säkert något med månen.") om yrkesskador ("Jag menar, jag tittar ju alltid på folks händer...")
ochsåvidare.

Jag kände verkligen att vi fick sån fin kontakt
och eftersom hon var så trevlig och gjorde om alla 4 naglarna GRATIS
kände jag mig nästan tvungen att boka en ny tid, för att komma på återbesök om tre veckor.
Då kostade det bara 500 kronor.
Kanon, tänkte jag.

Men så kom min mor och kraschade alla mina drömmar om att få kompisrabatt hos nageltjejen genom att säga att hon säkert är lika trevlig och engegerad med alla sina kunder (bullshit om ni frågar mig) och att jag, om jag går på återbesöket, har lagt typ 1000 kronor på mina naglar den här månaden, och att det motsvarar typ halva min månadslön
och det har hon ju typ rätt i...

men visst är dom fina??



såja, det var nog allt för mig, börjar bli lite hungrig nu faktiskt.
Det blev nog ganska ett ganska långt inlägg tillochmed, men så är det
efter en tid av bloggtorka...

men jag kände att det här verkligen var något jag ville sprida liskom
puss på er!

RSS 2.0