Typ såhär smart känner jag mig nu


ganska blåst alltså.

Det där med att råplugga numerisk derivering hit och marginalkostnad dit är inte det bästa för självfötroendet ska jag be att tala om (om man inte är duktig på matte vill säga, vilket man kanske borde vara om man frivilligt VÄLJER att läsa mer matte än vad man egentligen behöver) men ja, man är väl inte så smart som man ser ut antar jag (eller blev det fel nu kanske...)

sen att min matteklippa genom alla tider (pappa såklart) dessutom sviker i de här lägen gör ju inte precis saken bättre. Så kommer han med "uppmuntrande" små repliker, som inte alls är särskilt uppmuntrande och jag vill bara kasta suddgummit i huvudet på honom typ.
Bland annat sa han att han aaaldriig hade behövt använda "det där" sen han själv gick i skolan, det var nog meningen som en tröst typ, att det där med numerisk derivering inte är någonting jag behöver kunna egentligen, men det hade totalt motsatt effekt för jag bröt typ ihop vid tanken på att jag har slösat bort timmar av mitt ovärdeliga liv på någonting jag alltså aldrig kommer att ha användning av, när jag hade kunnat rädda världen eller nåt istället.

Då blev han helt nervös och visste inte hur han skulle reagera
så han sa sin favoritreplik, som han alltid säger vid såna här tillfällen: "Åååh, men gumman... Du får gå på mattestuga!"
och så däger han det på ett sätt som om han har kommit på värsta grymma uppfinningen som ska kunna förstöra alla atombomber i världen typ
och jag blir ännu mer arg/ledsen/hysterisk/pinsamt psykotisk

så nu sitter jag alltså här, helt lämnad åt mig själv och min otillräckliga hjärna
det suger lite

men snart blir det kvällsfika med flickorna
det är ju lite att leva för i alla fall, haha
puss på er! 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0