satc

På senaste tiden har det varit väldigt mycket sena kvällar och sega dagar måste jag säga
mer än vanligt tillochmed
typ

förutom midsommar, som man tydligen ska fira fem dagar innan dessutom, har jag ägnat mig åt bakisutgångar för att lindra baksmällan och ångesten från dagen innan (smart tänkt, jag vet), spontanutgångar, personalfest och jag vet inte vad...

Men efter regn kommer solsken, heter det ju
och mitt solsken är såklart den alldeles förträffligt godtagbara, legitima ursäkten "jag är bakis och har ångest, idag får jag sitta och gnälla hela dagen och jag behöver inte göra någonting. Inte ens tömma diskmaskinen eller bädda min säng. Sådetså"
och så får jag kolla på en herrans massa sex and the city också såklart (hade jag varit en sån person som älskar att skriva smajlisar på min blogg, för att "lätta upp stämningen" typ, eller jag vet inte varför man gör det förresten, men hade jag varit en sån hade jag skrivit en smajlis där. En sån som ler jättemycket. Men nu är jag inte en sån person, så ingen smajlis alltså).

Iallafall
så satte jag mig alltså denna morgon, som vilken morgon som helst framför tv:n med mina tre ostmackor, ett ägg, kaffe och godmorgonjuice för att avnjuta de två sista avsnitten i den allra sista säsongen ("An American girl in Paris part un" och "An Amercian girl in Paris part deux").
Carrie har precis flyttat till Paris med sin loverboy Aleksandr Petrovsky, aka Ryssen, och allt ska vara frid och fröjd med sena middagar och en massa kaffe och en massa sex på hotellsviter typ
tror hon
men Aleksandr är ett riktigt svin och tänker bara på sig själv och sina "ljusintallationer" hela tiden (han är konstnär) och då lackar Carrie ur och han råkar slå till henne
OCH DET VAR DROPPEN SOM FICK BÄGAREN ATT RINNA ÖVER!!! tänker hon och rusar ner till hotellreceptionen och ber om att få ett nytt rum
och vem väntar inte där om mannen, myten, legenden MR BIG (som har fuckat upp hennes liv hur många gånger som helst)
och så blir de kära igen såklart
åh så fint, åh så vackert

MEN NEJ!
nejnejnejnej
tänker jag, och blir nästan förbannad
som varje gång när jag tittar på de två sista avsnitten i den sista säsongen.

För vad hände med själva innebörden av de andra 28372839 avsnitten?? (inte riktigt så många kanske, men typ)
det där med att man ska stå emot samhällets krav på att man som kvinna ska ha en man, bebisar och ett fint hem för att kunna känna sig lyckad??
Nej, det var bara myt tydligen, för det sista man får se i det allra sista avsnittet i den allra sista säsongen är typ hur alla de fyra vännerna, som alla någon gång under seriens gång konstaterat att de klarar sig själva, sitter och är superduperlyckliga bara för att det ÄNTLIGEN har träffat männen i sina liv
Men GUD vad lyckligt det kan bli då.......

Nej, jag blev så förvirrad och brydd och förbryllad, och allt vad man kan tänka sig, att jag var tvungen att snöra på mig promenadskorna och ta en powerwalk
och då tog jag såklart på mig alldeles för mycket kläder så att jag blev alldeles svettig
och nu hade jag behövt duscha egentligen
men tjejkväll står på schemat minsann, och då måste man ju bada bastu och bubbelbada och sådär ni vet, och detdär med att duscha/bada flera gånger om dagen är ju inte så bra, varken för huden, miljön, håret, ph-ballansen i... eh nej jag tror att vi stoppar där

men först ska jag ladda upp några satc-bilder, för även om jag känner mig lite besviken och sådär just nu, så är det ju faktiskt fortfarande mitt ljus i mörkret liksom...
även solen har ju sina fläckar menar jag









det var det om det
puss på er!


Neeeeeeej!!!

Typ så känns det nu.
Verkligen.
Minst sagt...

Något fruktansvärt har inträffat
alltså verkligen hemskt.
Så hemskt att jag typ inte känner mig redo att berätta det riktigt ännu.
Jag måste typ bearbeta det lite först tror jag.
Så det gör jag.
Jag tänker göra det nu.
Djupt andetag, massage av ansiktsmuskler, skak på huvudet, etcetra.

Så, nu ska jag berätta...

Det är såhär, att jag är inte bara en fruktansvärt dålig bloggerska när det kommer till att skriva ofta och regelbundet, ta många lyckliga, soliga bilder på mig själv eller skriva inspirerande, moraliska inlägg som gör mig till en "föreblid för unga tjejer", så som det tydligen ska vara, utan jag är också fruktansvärt dålig på att hänga med i den så kallade "bloggvärlden" (ja, jag vet. Det finns en sådan, ibland vill man ju verkligen bara försvinna....)

Slutsats: Jag är inte bara dålig på att blogga, utan även på att läsa andra bloggar (vilket man alltså måste göra för att vara någon i "bloggvärlden.......)

men det finns vissa undantag.
Jag kan ju faktiskt inte förneka att jag är ganska snabb på playknappen när kissie har lagt upp en ny videoblogg exempelvis, och sen har jag av en slump faktiskt hittat till min alldeles egna favorit"förebild" här i bloggvärlden. Knivlisa heter hon.
Ironisk, flummig, töntig, och alldeles, alldeles underbar.

Så, idag när jag satt framför datorn och inte hade någonting överhuvudtaget att förströ mig med som verkade tillräckligt onödigt, tänkte jag att oj vad längesen jag kollade knivlisas blogg (det var verkligen längesen) det MÅSTE jag göra!

Full av förväntningar knappade jag med vana fingrar in "knivlisa.se" i fönstret, satte mig väl tillrätta i sängen och förberedde mig ivrigt på att få skratta åt Linus (hennes pojkvän) sömnprat, roliga, dåliga skämt och flummiga hoppbilder.

Men tji fick jag, som man säger
inte en enda liten vitsighet så långt ögat kunde nå
bara en massa bilder på en jävla bebis (oj, nu fick jag dåligt samvete. Bebisen var jättesöt, verkligen. Blev bara så frustrerad)

VAD FAN ÄR DETHÄR?!??!?!?!?! (förlåt igen), tänkte jag och tänkte samtidigt desperat att jag kanske hade kommit fel
det finns ju en del mammabloggar där ute menar jag. (Ja, det finns faktiskt något som heter "mammablogg".... Beklämmande, jag vet)

sen kom jag på det
KNIVLISA HAR JU FÅTT BARN
NEEEEEEEEEEEEEEJJJJJ!!!!!

Men jo, så är det.
Jag känner mig fruktansvärt övergiven faktiskt
sviken nästan
lite förbannad också

hur kunde hon göra såhär mot mig?!??!?!?!
Och LINUS!!!
Har han slutat prata i sömnen nu bara för att "underage" har kommit tillvärlden?!?! "Underage" hette bebisen när den låg i magen, fyndigt va? Då var knivlisa jätteorolig och precis lika flummig fortfarande, typ som att hon inte alls visste vad som väntade eller vad hon hade ställt till med, men att det skulle bli lite kul med en bebis att chilla runt med typ.
NU däremot, är hon värsta supermamman och har koll på allt och vet precis vad bebisen ska och inte ska göra, och så frågar hon sina läsare vad man kan göra för att bröstvårtorna ska sluta ömma, om det är farligt för bebisen att ligga på mage, hur man ska tolka BVC-tanten ochsåvidare i alla oändlighet så att man blir helt hjärntvättad och bebislobotimerad själv typ
 
ASSÅ JAG ORKAR INTE!!!
Varför händer detta mig?

Såhär har jag verkligen inte känt förrän jag insåg att gråtrunka inte alls var en blogg för folk som inte tyckte om kärlek, utan att det var för antimfeminister och kvinnohatare.... (Jag fortsätter att naivt tro på att det faktiskt finns en distinkt skillnad mellan antifeminister och kvinnohatare. Fast båda är ju dåliga såklart)

Nej, jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till nu faktiskt
bäst att jag avslutar.
Så det ska jag göra nu.
Nu gör jag det.

Klart slut, pusshej

hej

hejhej hemskt mycket hej...

påtal om hemskt är jag en hemsk bloggerska
som låter mina läsare famla i ovisshetens mörker, vecka efter vecka...
förlåtförlåt

så vad har jag att säga till mitt försvar?
hmm

typ att jag har varit stört upptagen med att förstöra min lever, exprimentera med min tydligen begränsade röstkapacitet, äta bakispannkakor, plåstra om mina fötter, etcetraetcetra

en dåres försvarstal typ
omg, hon citerar strindberg och kallar sig ändå feminist
är detta verkligen godtagbart?

nej, men i alla fall för att komma till saken
JAG HAR JU TAGIT STUDEEEENTEEEN
fyfan vad jag är bra
blablabla

jaha, och ju då?

nu sitter jag och kollar på top model australien, programledaren har löjligt stora bröst så jag sitter och äter min choklad med fett gott samvete, det sätter ju sig på brösten ni vet. Resten av dagen planerar jag att ägna åt sims-spelande och kanske åt att titta på mina fina presenter, om jag orkar...
mamma ville ha ett foto av mig i mössa och allt också, men lyckligtvis var inte det att tänka på just idag, "det får ju vara lite fint väder ute" som hon sa

fake it til you make it typ

nu frågade hon om jag ville gå med ut på en promenad
eh
nej tack.

och nu känner jag mig ännu mer som en hemsk människa/bloggerska. För att jag skriver dåliga inlägg där det inte står någonting överhuvudtaget, utom min existentiella ångest mellan raderna då, som jag tillochmed är för trött för att klä i ord...

Förresten drömde jag en askonstig dröm inatt, fett mörk och så, så jag tror att det är ångesten som liksom försöker komma till tals, nu när jag är inne i min "jag-orkar-inte-tänka-på-att-mitt-typ-är-slut koma". Jag drömde att jag var Harry Potter, men jag var typ ond och ville döda Dumbldore, så jag flög på en drake och jagade hans fågel fenix, men sen helt plötsligt hamnade jag på sjukstugan hos madam Pomfrey och då kom Voldemort och sög ut min själ...

men asså, i vaket tillstånd vet jag ju att det är dementorerna och inte voldemort som suger ut själar på folk.
Tydligen har jag inte riktigt lika mycket sjuk koll när jag sover.. det kanske är bra ifs, man måste ju vila hjärnan ibland liksom

nej ni, hög tid att avsluta känner jag nu
tänkte fjäska lite och ladda upp några fina studenbilder först bara,

eller nähä det skulle jag inte alls det för då bestämde blogg.se sig för att dampa minsann
jahaja, då får ni väl använda er av dendära fantasin då istället
det kan nog vara bra tror jag
i dagens mediasamhälle där man aldrig behöver fantisera ihop någonting överhuvudtaget utan bara kan googla så får man hela informationen på silverfat typ
öveflödig analys, åh vad jag kommer att sakna det.
No need for that i "det riktiga livet" har jag hört nämligen

jaja, puss på er iallafall!

RSS 2.0