satc

På senaste tiden har det varit väldigt mycket sena kvällar och sega dagar måste jag säga
mer än vanligt tillochmed
typ

förutom midsommar, som man tydligen ska fira fem dagar innan dessutom, har jag ägnat mig åt bakisutgångar för att lindra baksmällan och ångesten från dagen innan (smart tänkt, jag vet), spontanutgångar, personalfest och jag vet inte vad...

Men efter regn kommer solsken, heter det ju
och mitt solsken är såklart den alldeles förträffligt godtagbara, legitima ursäkten "jag är bakis och har ångest, idag får jag sitta och gnälla hela dagen och jag behöver inte göra någonting. Inte ens tömma diskmaskinen eller bädda min säng. Sådetså"
och så får jag kolla på en herrans massa sex and the city också såklart (hade jag varit en sån person som älskar att skriva smajlisar på min blogg, för att "lätta upp stämningen" typ, eller jag vet inte varför man gör det förresten, men hade jag varit en sån hade jag skrivit en smajlis där. En sån som ler jättemycket. Men nu är jag inte en sån person, så ingen smajlis alltså).

Iallafall
så satte jag mig alltså denna morgon, som vilken morgon som helst framför tv:n med mina tre ostmackor, ett ägg, kaffe och godmorgonjuice för att avnjuta de två sista avsnitten i den allra sista säsongen ("An American girl in Paris part un" och "An Amercian girl in Paris part deux").
Carrie har precis flyttat till Paris med sin loverboy Aleksandr Petrovsky, aka Ryssen, och allt ska vara frid och fröjd med sena middagar och en massa kaffe och en massa sex på hotellsviter typ
tror hon
men Aleksandr är ett riktigt svin och tänker bara på sig själv och sina "ljusintallationer" hela tiden (han är konstnär) och då lackar Carrie ur och han råkar slå till henne
OCH DET VAR DROPPEN SOM FICK BÄGAREN ATT RINNA ÖVER!!! tänker hon och rusar ner till hotellreceptionen och ber om att få ett nytt rum
och vem väntar inte där om mannen, myten, legenden MR BIG (som har fuckat upp hennes liv hur många gånger som helst)
och så blir de kära igen såklart
åh så fint, åh så vackert

MEN NEJ!
nejnejnejnej
tänker jag, och blir nästan förbannad
som varje gång när jag tittar på de två sista avsnitten i den sista säsongen.

För vad hände med själva innebörden av de andra 28372839 avsnitten?? (inte riktigt så många kanske, men typ)
det där med att man ska stå emot samhällets krav på att man som kvinna ska ha en man, bebisar och ett fint hem för att kunna känna sig lyckad??
Nej, det var bara myt tydligen, för det sista man får se i det allra sista avsnittet i den allra sista säsongen är typ hur alla de fyra vännerna, som alla någon gång under seriens gång konstaterat att de klarar sig själva, sitter och är superduperlyckliga bara för att det ÄNTLIGEN har träffat männen i sina liv
Men GUD vad lyckligt det kan bli då.......

Nej, jag blev så förvirrad och brydd och förbryllad, och allt vad man kan tänka sig, att jag var tvungen att snöra på mig promenadskorna och ta en powerwalk
och då tog jag såklart på mig alldeles för mycket kläder så att jag blev alldeles svettig
och nu hade jag behövt duscha egentligen
men tjejkväll står på schemat minsann, och då måste man ju bada bastu och bubbelbada och sådär ni vet, och detdär med att duscha/bada flera gånger om dagen är ju inte så bra, varken för huden, miljön, håret, ph-ballansen i... eh nej jag tror att vi stoppar där

men först ska jag ladda upp några satc-bilder, för även om jag känner mig lite besviken och sådär just nu, så är det ju faktiskt fortfarande mitt ljus i mörkret liksom...
även solen har ju sina fläckar menar jag









det var det om det
puss på er!


Kommentarer
Postat av: Mamma

Jag tror du behöver jobba

2012-06-26 @ 16:23:59
Postat av: phanbau

...på brännan!

2012-07-03 @ 20:15:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0