barnkalas

idag fyllde min systerdotter Elise 1 år.
Hurrahurrahurra

jag hade förberett mig mentalt hela morgonen, stadig frukost, vilostund, meditering ochsåvidare
detdär med barnkalas är inte alltid så mycket av en barnlek som det låter förstår ni
och själv har jag alltid lite svårt att orientera mig måste jag erkänna
lite existentiell ångest sådär ni vet.
Vem är jag?
Var hör jag hemma?
Varför skriker ungen, gjorde jag fel?
Vad säger bebisen, jag fattar ingenting....
Vad gör jag här?
ochsåvidare

det brukar sluta med att jag sätter mig i ett hörn, ler osäkert åt de små liven på avstånd och äter upp födelsedagsbarnets tårta (hela alltså) och sen brukar jag åka hem innan någon upptäcker att det var jag som åt upp rosen, som alla (utom jag då, uppenbarligen) vet egentligen är födelsedagsbarnets ros, även om födelsedagsbarnet bara är två år och knappast vet att uppskatta den gastronomiska upplevelse en marsipanros utgör...

Idag var jag i vilket fall som helst fast besluten att en gång för alla förändra mitt tafatta barnkalasbeteende.
Idag tänkte jag inte bete mig som ett sladdbarnet som egentligen är alldeles för ung för att axla ansvaret som moster. Nej, idag tänkte jag visa att jag minsann också är vuxen, och kastade mig till synes helt orädd in i diskussioner om skatt och deklarationer, kramade ömt om min andra systerdotter (inte hon som fyllde år då alltså, utan storasyster Ally, 4 år) när hon hade ont i magen, gav henne lite vatten och klappade henne på huvudet.

Men det gick snart utför...

Innan jag visste ordet satt jag ensam i ett hörn, åt kakor och pillade på mammas iphone och kände mig fruktansvärt vilsen och oönskad bland allt kaos och barnskrik.
Jag kände mig inte alls som en vuxen, ansvarsfull mönstermoster längre, och längtade hem till min civiliserade, småbarnslösa tillvaro.

Syster Isa försökte muntra upp mig, och jag fick en liten goodie-bag fylld med godis. "Jag och de andra prinsessorna."
Såhär såg den ut:



Då blev jag så frustrerad och fick så mycket existentiell ångest att jag helt tappade kontrollen och helt glömde bort att prata om vuxna grejer och nicka och le artigt när andra pratar om vuxna grejer.

Så jag började provocerande med att fråga lite ironiskt varför de inte köpte en rosa dammsugare istället för en svart gräsklippare till födelsedagsbarnet, som ju faktiskt är en FLICKA.
Ingen fattade vad jag menade
oron steg och stämningen blev konstig.

Sen spydde stackars Ally av okänd anledning
mamma sa att när jag var liten brukade jag alltid kräkas när det var något spännande som skulle hända, kalas och julafton och sådär, för att jag blev så nervös.
Alla skrattade.

Jag sa att jag brukar fortfarande spy när jag går på kalas, undrar varför....
Ingen skrattade
och jag kände mig fruktansvärt misslyckad,

Det var dags att åka hem.
Nästa barnkalas är i augusti någon gång
hoppas att jag har blivit vuxen på riktigt då...

Nej ni, nu ska jag avsluta och sy ihop en melloplan till ikväll.
Puss på er!

merhaba!

merhaba betyder hej på turkiska.
Jag har även lärt mig hur man räknar till tio, hur man frågar hur någon mår, hur man säger tack och hur man säger skål
såklart

någon fördel ska man ju ha med att ha med sig en inföding(Selin) på resan menar jag.
Ja har jag också lärt mig att säga förresten
men jag lärde mig aldrig riktigt att säga nej, det hette typ hayer eller något sånt, med feta reservationer för stavfel. De halländska r:en, eller "icke-r:en" förstörde det lite för mig iallafall.
Men det gör ju inte så mycket, på charter är ju allt tillåtet menar jag
varför säga nej när man kan säga ja liksom
hehe

jaja, jag tänkte alltså göra det här inlägget till ett såntdär traditionellt, mainstream-bloggerska "kolla vad bra jag har haft det på semestern-inlägg". Än sålänge tycker jag att jag har klarat mig riktigt bra faktiskt, med rubriken på främmande språk och allt vad det är...

såå
nu ska jag alltså beskriva de vita, fina stränderna, de dyra drinkarna och visa alla mina äkta märkesväskor som jag har köpt.

Men i ärlighetens namn (det är ju trots allt en synd att ljuga menar jag) så var inte stränderna alls särskilt vita faktiskt. och med tanke på att vi hade såntdära inklusive allt ni vet, så var det inte direkt tal om några dyra drinkar heller direkt...
däremot kan vi alla stolt skriva "bartender-instruktör" på vårat cv:n, då vi tålmodigt lärde vår egen lilla "barboy" att blanda vodka med juice och läsk så som vi ville ha det. I början var han fett skeptisk minsann, men sen när han såg att den kufiska drycken snart fick "önskad" effekt, gick han runt och kände sig som en kung hela veckan och den underkuvade, osäkre lille barpojken blev snart en framfusig, självsäker man av finaste turkiska kaliber.
Åh nu fick jag nästan en liten tår i ögat.
Moderskänslor, etcetra.

Men nej, mainstream var det ju, alltså ska jag inte sväva ut för mycket, utan bara säga att vi hade det fett bra på resan, det var roligt och skönt och vi kraschade inte med planet och nu blir det bilder som jag inte alls har snott av min kära medresenär Josefin Träpja, utan tagit själv med min supersatsiga systemkamera, som förresten inte alls slutade fungera på flygplatsen...


systrarna grus, minus fotografen... (Träpja)


jag och fia, strand och trampbåtar och sånt


dans på rummet woopwoop


Selin, jag, fia. Skålskål


vår barboy. Bilden är inte så smickrande faktiskt. Han var mycket sötare och såg ut mycket mer som en bebis


för att alla älskar festbilder(?) Träpja, jag, fia

sådärja
gullegulle, som man säger
hejdå betyder det
nu ska jag plugga natur
kemiska föreningar och grejer
eller jag vet inte vad det var riktigt om jag ska vara ärlig (och det ska man ju)
sidan 12 till 27 och 32 till 35 typ iallafall
prov imorgon
ångestångestångest

men just det ja, det här skulle ju vara ett mainstream "kolla vad bra jag har haft det på semestern-inlägg". No ångest allowed alltså...
Pusspuss iallafall!

"en liten tankeställare"

idag är min mor på oförskämt bra humör.
Det vet jag dels för att hon bara blev lite "på låtsas-arg" när jag inte orkade följa med och handla. (Jag hade mjukisbyxor och hade inte ens hunnit äta upp mina muffins, känner mig fett ursäktad).
I vilket fall som helst, började hon alltså inte predika om att jag är otacksam och bortskämd och egoistisk och att jag ALDRIG gör NÅGONTING, utan istället suckade hon bara irriterat och sa att jag var "så himmla tråkig", som om jag hade sagt nej till att gå på värsta afterwork/ravepartyt med hennes snygge chef som bara är några år äldre än mig (inte för att hon har en chef i 20-årsåldern med direkt fördelaktigt yttre, men ändå).

Det andra tecknet på att hon har haft en otroligt bra dag är att hon nu bara för några minuter sedan kom springande in till mitt rum (utan att knacka...), hoppade upp och ner av iver och sa till mig att jag bara MÅSTE kolla min mail, för hon hade skickat något så roligt minsann, eller både lite roligt och tragiskt, la hon till lite eftertänksamt och försjkönk i en begrundande tystnad för ett tag - filosofisk som hon är...

Såhär såg mailet ut iallafall:



tydligen hade "Hasse på jobbet" satt upp lappen på anslagstavlan...
Det sa hon iallafall, när jag undrade om det var sånthär de höll på med på jobbet
då blev hon nästan lite generad och skyndade sig att ta hand om de nyinköpta matvarorna istället
så jag vet inte riktigt om jag tror på detdär med "Hasse på jobbet" faktiskt, det känns lite som något hon bara drog till med för att hon började undra om den där lilla "tankeställaren" kanske trots allt var lite väl magstark att skicka till sin 18-åriga, knappt vuxna dotter. (undrar hur alla de där mailen jag INTE får ser ut....)

För övrigt hade jag nästan också hunnit med att blir på oförskämt bra humör, när jag översvallad av kärlekskänslor till mamma Ingela tänkte att åh vad mysigt vi ska ha det ikväll hon och jag. Äta sushi och titta på Avatar - en vattentät plan som jag har smidit under dagen, eftersom jag visste att pappa skulle vara i Danmark.
Men när jag presenterade förslaget för mamma, sprack hon upp i ett stort leende och sa entusiastiskt att nej, vi ska ju kolla på HOCKEY idag!
precis som att hon inte hade saboterat hela min plan om en mysig mamma-dotterkväll
dessutom skulle pappa komma hem vid halv åtta ikväll, så vi skulle vänta med att äta tills dess
och jag är redan hungrig....

så fredagen kommer alltså troligtvis att sluta med magknip (sådär som man får när man äter jättemycket när man är jättehungrig ni vet) och att jag snyftar ensam i min säng till Avatar, eller titanic kanske...

jaja, det var allt för idag.
Pusspuss


nedräkning!

Idag om en vecka befinner jag mig tillsammans med sex andra fina flickor på ett plan påväg till Turkiet.
eller förlåt (måste sluta ljuga...) Om exakt en vecka befinner vi oss förhoppningsvis på flygplatsen i alla fall, men inte på flyget. Det var en ren och skär lögn...

Idag om en månad är jag troligtvis fruktansvärt bakfull, har fruktansvärt skoskav och fruktansvärd ångest och känner mig helt vilse i världen och vet inte riktigt vad jag ska ta mig till, så troligen sätter jag mig bara och äter choklad tills jag spyr på min redan nedfläckade studentmössa och undrar vad som hände igår typ..

och idag om ett år kommer jag fortfarande att vara fruktansvärt vilse i världen, utnyttjad på arbetsmarknaden, slösurfande och helgalkoholiserad, som det ofta blir sådär året efter studenten, vad jag har förstått

sen idag om tio år kommer jag antagligen vara fruktansvärt deprimerad för att alla mina tjejkompisar har fått barn, och om jag har träffat mannen i mitt liv än kommer jag känna mig fett inte redo, och om jag inte har träffat honom kommer jag känna mig jättepatetisk och misslyckad för att jag allvarligt funderar på att göra en såndär konstgjord befruktning, för att den biologiska klockan börjar driva mig till vansinne och för att jag måste ha en bebis så att jag inte dödar någon eller något annat dumt....

nej, jag har inte alls existentiell ångest.
Inte alls fakttiskt

och det är därför jag inte tänker tänka mer på att jag tar studenten om en månad eller att jag kommer vara misslyckad förorts-inte-ens-riktig-mamma om tio år
utan istället på att vi ÅKER TILL TURKIET OM EN VEcKA
woopwoop

det kommer att bli awesome.
Det är jag, fia, träpja, josie, selin och systrarna brun (Antonia Johansson Von Braun och Louise Von Braun om man ska vara helt korrekt. Och de är inte systar heller utan faktiskt bara kusiner. På mammas sida...)

Vi är alla mycket erfarna resenärer i vilket fall så vi har koll på vad man ska och inte ska göra.
Ni behöver inte vara oroliga med andra ord

Vi vet exempelvis att man inte ska dricka något som det ser ut att vara pluver i (om man inte vet att man har lagt i det själv villsäga....)
Vi vet också att de bästa soltimmarna är mellan elva och tolv, vilket innebär att vi har planerat att även påbörja vår alkoholkonsumtion ungefär då så att vi däckar runt nio eller så, så att vi är fit for sun morgonen efter.
Vi vet också av erfarenhet att det är bäst att lämna joggingskorna hemma
Vi vet att man troligtvis inte hittar mannen i sitt liv när man åker på charter heller, även om de säger att de vill åka med en till Sverige och träffa ens pappa och "förhandla".
Det är bara myt.
Jag lovar

Vi har också efter mycket om och men kommit fram till att gucciväskorna som de trevliga männen säljer för jättebilligt inte är äkta... (Jo det är sant. Förlåt om jag gjorde er väldigt besvikna nu). Fast jag är ifs inte helt säker på att vi kommer se så mycket av de där männen med gucciväskorna faktiskt, det är inte något mainstream, exploaterat "alanya" eller "magaluf" vi ska till precis (höhö)

nej, ska man åka på charter får det ju vara lite stil på grejerna tycker man ju...
så erfarna resenärer som vi är, valde vi alltså istället att åka till "Europas Saint Tropez" som det så vackert kallas Bodrum alltså
såklart

visste ni inte det eller?
det vet vi i alla fall

och så den heligaste saningen av de alla, som vi också vet såklart, är ju då att allt är tillåtet när man är på charter.
Utom möjligtvis då att missa de bästa soltimmarna
eller att vara "osysterlig" kanske... (en "osysterlig" handling hade exempelvis varit om vi tillsammans bestämde oss för att sälja Sofia till en ålderstigen, men gullig man som erbjuder oss 500 kameler för henne, bara för att vi tycker att det hade varit lite soft med några kameler att glassa runt på typ. Inte för att det finns så många kameler i just Turkiet då kanske, men ni fattar principen)

vi vet allt det där i alla fall.
Övning ger färdighet liksom.

Nu tänkte jag ladda upp några bilder på de erfarna resenärerna också
då får ni allt lite att vila ögonen på ett tag minsann, tänkte jag nöjt

sen kom jag på att det gick inte alls för sig, för högerknappen på den här datorn har fuckat ur så man kan alltså inte "spara som".....
Då kom jag på värsta grejen, printscreenade och paintade och hade mig
men då blev det cpfult

så det blir inga bilder idag faktiskt
kanske när det är typ tre dagar kvar eller nåt om ni har tur
puss på er iallafall!

fredagssjuk

Idag är jag lite sjuk faktiskt
då får man ligga på soffan och äta muffins istället för att tömma diskmaskinen eller städa sitt rum som ser ut som "jag vet inte vad", som man säger...
Detta förklarade jag precis diplomatiskt för min kära mor, som däremot inte var det minsta lilla fredagssjuk idag, utan skyndade sig genast ut för att "peta i trädgården", som hon sa. Det där med trädgårdar verkar förresten vara en ganska bra grej för mödrar i femtioårsåldern (också känt som "övergångsåldern", klimakteriet eller helvetesperioden). För bara någon månad sedan, när det inte alls var väder som passade sig för att "peta i trädgården", hade hon nämligen inte alls reagerat sådär lätt och ledigt på min fredagssjukdom utan istället blivit fruktansvärt arg och ledsen över att jag är så "otacksam", och så hade allt urartat sig i att alla våra familjeproblem genom tiderna, till och med de innan jag var född, beror på mina "attitydsproblem"... (?)

Nu blev det lyckligtvis inte så, eftersom hon då har en trädgård att "peta i"
och jag kunde lugnt återgå till min fredagssjuka och sätta på ännu ett sex and the city avsnitt och hämta en till muffin som jag förövrigt bakade typ i förrgår, kokos, hasselnötter och vit choklad. Men det var nära att det blev mörk choklad istället, vilket hade varit kat-a-strof! Men det är en annan historia...
Fast vi kan ifs dra den nu också lika gärna, för jag hade tänkt att skriva lite om mitt love/hate-relationship till satc-serien, ladda upp några sånadär roliga bilder från en satcsida som jag såg kissie göra för några veckor sedan och tänkte att det där måste jag ju också göra, inte för att jag vill vara som kissie precis, utan mest för att hon hade missat de allra roligaste grejerna, och framställde serien i helt fel dager om ni frågar mig... (eller okejdå, jag vill visst vara som kissie, jag bara ljög... och så har jag inte råd med sillisar heller). I vilket fall som helst kom jag på att jag inte riktigt orkade skriva om det, för då hade jag varit tvungen att ha med massa såntdär jobbigt, politiskt "feministskit" som vissa väljer att kalla det och då kanske jag hade tappat läsare (hemska tanke!)

För övrigt är mitt favoritcitat när Samantha, jättechockad säger till Charlotte: "Honey, before you buy the car you take it for a test drive." Vad hon menar med det kan ni ju klura på ett tag, medan jag berättar den riktiga nagelbitaren om hur nära det var att det blev mörk choklad istället för vit på muffisarna....

okej, för det första är jag fruktansvärt fattig, så jag spärrade upp mina babyblå ögon som egentligen är gröna och frågade pappa om inte jag kunde få "låna" lite pengar i utbyte mot att han skulle få smaka en muffin eller två.
Pappa sa att han bara hade en femtiolapp och att han ville ha tillbaka pengarna som blev över (misstänker att de har inlett någon slags förebygga-att-Rebecka-blir-bortskämd-operation).
Jag sa att självklart, vad tror du om mig egentligen, och gick glatt ner till affären.

Väl där kom det sig som så, att de hade ett förvånansvärt stort utbud på bakchoklad
jag stod och valde mellan en vit, lite dyrare choklad och en billig
jag tänkte göra min far stolt och ta den billiga, och så blev det.
Väl vid kassan blev jag dock lite osäker
hade jag verkligen kollat efter så att dethär var den choklad jag var ute efter?
förpackningen var ju vit, då måste väl innehållet också vara vitt, eller?
jag blev mer och mer orolig, men nu fanns det ingen återvändå.
Det var min tur att betala.
jag blev så förvirrad av hela situationen att jag panikartat frågade tanten framför mig, och mannen i kassan om det verkligen var vit choklad.
Jadå, sa de
och log lugnande mot mig

Men det var en lögn.
Jag hade blivit lurad av tanten i kön och av kassamannen
Chokladen var mörk, och jag blev så besvärad att jag åt upp nästan halva kakan, innan jag insåg att nu var det ju försent att lämna tillbaka den...
Lyckligtvis hade jag stämmt träff med Matilda för att ta en promenad, så hon fick ta det som hade blivit över av pappas motvilligt sjänkta femtiolapp och gå in och köpa den rätta, vita chokladen istället (jag kunde ju inte ha gått in själv igen, efter att ha skapat en sån scen med kassamannen och tanten och allt vad det var...)

så det blev alltså inga pengar över till min stackars pappa...
men muffisarna blev fina i alla fall!

 
Jo, det var visst nödvändigt att jag skulle vara med på bilden. kameran älskar mig
och kissie skev faktiskt på sin blogg för ett tag sen att man ska ha mycket bilder på sig själv på sin blogg om man vill bli "framgångsrik"....
vill ni se en när jag låtsas äta en också?


varsågoda!

ha en bra helg nu hörrni, så ska jag återgå till att vara fredagssjuk
pusspuss


RSS 2.0